Satt här och tänkte tillbaka på en tid, då jag kom i kontakt med Sussie. Minns inte vem som tog kontakt med vem, men det blev i alla fall att vi bestämde att jag skulle komma och hälsa på. En helg hos henne, med hennes kille, hennes syskon och annat trevligt folk är ett minne blott, men det var en helg jag hade kul i allafall. Av bilderna att döma så var jag några kilo lättare också, för jag såg verkligen GLAD ut. Tillfreds på något vis.

Önskar så att hon och jag bodde lite närmare varann, för jag trivdes verkligen i hennes sällskap. Skulle vilja hälsa på henne ofta. Träffade henne för några år sen, när jag var på Takidas spelning i Linköping, men sen har vi inte setts. Det är lite synd att man alltid är så upptagen så man inte hinner ta sig tid till att träffas. Vill ju träffa deras lilla senaste tillskott. Sussie, jag saknar och tänker på dig ofta. Jag finns här för dig, även om åren går och vi inget pratar. Tur att det finns bloggar så man kan följa varann. :) <3

Jag skulle så gärna vilja vara någons älskling, vara den där speciella kvinnan som någon kommer hem till, som jag kan ge blommor till, som jag kan krypa tätt intill när jag fryser i hjärtat. Jag säger hela tiden att jag "inte" vill gå in i något förhållande, men nu har jag helt sonika nått en punkt då jag känner att singellivet är olidligt. Jag ser folk runtomkring mig som har partners, som är lyckliga & glada. Visst, allt är inte en dans på siden, men jag vill ändå ha det där speciella. Någon att kivas om vilken sida av sängen man ska välja (lite svårt med en nittiosäng dock, men ni förstår hur jag menar), kivas om vad för färger gardinerna i tvrummet ska ha, i vilken stil julkorten ska skrivas.. Ja, ALLT det där längtar jag så innerligt efter. Den längtan gör mig nästan sjuk, inte av sorg men ett styng av avund och svartsjuka känner jag när jag ser hur mysigt alla andra har det..

Man ska inte rusa in i något, för att "alla andra" har det, men jag tror att vi människor inte är skapta för att vara ensamma en längre tid. Vi är flockdjur, vi ska ha partners. Det är så livet ska vara. Det finns någon jag pratar med, men hen har det lite tufft just nu så jag avvaktar. Att vara redo är A och O om man ska kunna satsa på något. Jag vet att hen vill träffa mig, men det får helt enkelt ta den tid det tar. Finns dock någon till jag brinner för att träffa, men avståndet är ett litet problem där dock. Vi mailar och jag följer bloggen personen skriver i så ihärdigt. Lite smått stalkervarning kanske, men jag är helt enkelt addicted till bloggen. Bra grejer skrivs det, bra musik delas det med av & allt annat som gör mig lite smått intresserad av den där mystiska människan. Kanske inte just på ett kärlekssätt, för det går inte att känna något för någon man inte träffat. Vet i allafall att jag inte är sen att ta chansen att träffa personen om tillfälle ges. Du vet det också, S-S. :p

Nu är jag i alla fall i Vaggeryd, ska sitta och varva ner lite och sen cykla till min ena syster för att sitta barnvakt till hennes pojkar en stund, sen ikväll blir det barnvakt till min andra systers döttrar. Jag blev helt ärligt väldigt glad att de frågade om jag ville sitta barnvakt, för jag vill ju verkligen visa att jag finns här för dem, även om jag bor en bit bort. Jag älskar er - hela bunten!

Jenny är tillsammans med en kvinna sen fem år tillbaka, men hon har alltid levt i en lögn. Hennes rädsla för att erkänna för familjen att hon inte är den som de förväntar sig av henne tar över hennes liv ett tag, men till slut tar hon mod till sig och berättar för hennes mamma och pappa att hon är lesbisk. Täckmanteln hennes flickvän Kitty haft är att de är rumskamrater, men i verkliga livet så är de förälskade. Jenny blir stött när hennes föräldrar tar avstånd från henne och säger saker hon inte menar, men i slutändan så finns alltid hennes familj där.

Att Katherine Heigl och Alexis Bledel är huvudrollskaraktärerna gör mig så glad. Två enormt duktiga skådespelerskor som får lov att möta varann i en komedifilm som denna gjorde helt ärligt min dag. Tycker dock att detta är mer drama än komedi, men regissörerna vet väl bäst. Detta är ett ämne som antagligen kommer beröra många, på olika sätt; men för mig är detta naturligt. Man förädndras inte för att man har en annan läggning än den man förväntas ha, man är fortfarande samma person med samma mål i livet. Även om det blir med en kvinna vid sin sida istället för den sedvanliga mannen.

Mycket söt film som fick mig att känna massor med olika känslor. Man ska aldrig döma någon människa utefter den personens val att leva, det är bara dumdristigt och ger i sin tur tillbaka i tusenfalt. Absolut sevärd - för alla!

När jag googlade runt lite på iphonen så kom jag in på en sida där man hittade olika recept, helt plötsligt kände jag ett väldans sug efter scones, så ja; ställde mig och fixade i ordning några. Jösses vad gott det smakade. Inte ätit scones (eller gjort det heller sen jag var en sjundeklabbare) *s* Smakade i alla fall förträffligt, så nu kan jag klara mig utan bröd ett par veckor till. Finns några scones här, om någon är sugen på det nån dag. Fryser ner dem, så de finns i gott förvar ;) Drack te gjorde jag med stil också. En fin tekanna som hittad för mig på Kupan i Skillingaryd. Nästan så att jag får tårar i ögonen för hur vacker den kannan är :) 

Godmorgon, alla fina bloggare, följare & ni andra! ♡ 

Sömnen försvann, så sitter vaken och bloggar. Tur att det är Söndag, så man kan sitta uppe en stund med gott samvete. Vet inte alls varför jag vaknade till nu, men somna om kunde jag inte göra i allafall. Har väl något undermedvetet som håller mig vaken, eller så. Jobbigt när det händer, så det är tur i oturen att jag är arbetslös just nu.

Har kommit i kontant med S och hon har det väldigt tufft nu. Hon och hennes ex separerade för inte så länge sedan, och igår - 1 Augusti hämtade hon alla hennes prylar som S hade kvar i sitt hem. Hon nämnde att det var på ett sätt som för mig är fegt och omoget att göra slut på, men vi alla är väl olika. Vill inte lämna ut S för mycket, men jag har lovat att jag ska finnas och lyssna på henne när hon behöver mig. Där finns det en människa med mycket potential och med ett hjärta på rätt sida av kroppen. Till råga på allt tycker jag att hon är väldigt ärlig och det uppskattas mycket.

Tänkt mycket på det där med ex och alla galenskaper man utsätter sig för också. Varför kan man inte glömma allt det där gamla och gå vidare? Det är ju inte så att jag vill ha varken D, J eller D igen - men ändå känns det lite jobbigt att veta att alla gått vidare inte så lång tid efter vårt uppbrott. Har jag varit så lätt att glömma och sluta att älska? Har jag varit en ren sambozilla eftersom alla dragit så fort de fått chansen? Detta hjälper knappt mig att må bättre, att veta att alla andra lyckas med kärleken efter det som en gång var "vi", men sen är jag ju inte den som springer till första bästa heller. Kan helt ärligt säga att mina ex nuvarande partners inte är såna jag trodde att de skulle kunna vara tillsammans med, men skenet kan verkligen bedra. JAG GRÅTER INTE ÖVER ATT HA FÖRLORAT MINA EX TILL MINDRE LYCKADE LOTTADE MÄNNISKOR. Var går gränsen mellan att låta ett ex bli tillsammans med någon man kallade vän en gång i tiden? För mig är det något av en oskriven regel att INTE ta någons ex-partner, även om man ibland kanske känner att man "vill" eller så. S har ju jag besökt i drömmarna och gjort än det ena, än det andra med, men frågan är om det skulle funka i verkligheten. Troligen inte, så tur då att det endast är drömmar.

Känner mig väldigt ensam inatt. Önskar att jag kunnat sova med någon, bara fått hålla om någon, mysa och krypa tätt intill. Inget sex, inget snusk - bara närhet. DET är vad jag önskar mig mest av allt. Att få ha någon att sova med, kramas med, hänga med.. Utan etiketter, utan massa krångel, utan massa "påtvingande falskheter" liksom.. VAR kan man finna en sådan person?