Jag har legat i sängen och tittat på " A little bit of heaven" och tårarna har runnit nedför mina kinder. Världens allra mest sorgligaste film jag sett på länge. Huvudrollsinnehavaren får tjocktarmscancer, men hon tror att hon vart stressad. Hon träffar en läkare som hjälper henne att orka kämpa igenom kemoterapi-behandlingen, men till slut avbryter hon den. Hon tar farväl av sina nära och kära, och när hennes doktor tillika pojkvän kommer och tar hennes hand på sjukbädden somnar hon in. 

Jag vet inte varför tårarna började rinna sådär ihärdigt, men jag tror att det är mycket känslor bakom tårarna. Jag har förlorat en nära vän i cancer, så jag tror att det gjorde allt så mycket värre. Man ska inte ta något för givet, för en dag så finns inte personen du bryr dig om längre. Älska och låt dig älskas. Kyss ihärdigt och besvara kyssarna med känsla. Omfamna, och låt dig omfamnas. 

När man kommit såhär pass långt i livet som jag kommit, i alla fall åldersmässigt; så vill man gärna ha en framtid framför sig som innefattar olika mål i livet. Det kan vara allt från att "välja" livspartner till att utbilda dig till det du så innerligt önskar. Jag tänker nu skriva ner hur jag vill ha det framöver, dock är ju inte allt hugget i sten, men några mål har väl alla; sen om alla målen uppfylls är ju en helt annan historia.

Familjeliv
Jag har vart singel sen i November 2014, inte jättelänge må tyckas, men ingen människa vill vara ensam för länge. Inte heller jag. Några meningslösa, sexuella möten är inget jag strävar efter, även om det vart några såna sen jag blev singel. Dock känner jag att jag inte vill ha den sortens "spänning" längre, om det inte kan utvecklas. Och med dem jag träffat är det stört omöjligt att ens försöka bygga upp något seriöst, av en rad olika anledningar. Nej, jag ska stänga de där två jobbiga dörrarna & öppna upp en ny. Jag vill ju bli förälskad igen, känna det där ruset och fjärilarna i magen, men ändå veta att det kommer lugna sig så småningom. Kunna bygga på något stabilt med någon och växa till mig ytterligare. Jag vill kunna träffa den där speciella människan och veta att det är rätt; det märks ju rätt tydligt så fort man ses egentligen. När man inte kan sluta titta på personen i fråga & bara vill sitta så nära som möjligt; det är då du känner att du måste göra ett val. Och jag tror att jag valt redan. (man kan ju inte vara så säker efter en träff, vad den andra personen tycker, men jag har fått positiva vibbar av det i allafall, så förhoppningsvis så är det lika oss emellan)

Jag har länge funderat fram och tillbaka på detta med barn och allt vad det innebär. Jag har velat haft barn, även om jag ibland känt att jag inte skulle klarat av det ensam. Jag och mitt X diskuterade det där med barn, men tur var väl det att det inte gick längre än så. Herregud, tänk att bli fast med honom för tid och evighet. Nej, tack - men nej tack! Dock känner jag att barn hade vart en mycket trevlig tillökning. Minst ett barn vill jag ha i allafall & det kommer nog ske så småningom, man får helt enkelt se.

Jobb & utbildning
Jag har ett tag funderat på det här med utbildning. Inte vilket som helst utan att utbilda mig till massageterapeut. Det är något jag skulle tycka om. Ge mina kunder en tillfredställande stund och lätta på deras bördor, få dem att må bra helt enkelt. Jag har ju masserat vänner och bekanta sen barnsben, så det känns som att jag har det i blodet lite, men det är ju skillnad på "hobby-massör" och utbildad massör. Finns utbildningar i orter att välja mellan, men jag ska få tummen ur & ansöka också. Dock krävs det studiemedel och dylikt, men är en del frågetecken kring det. Får avvakta lite & kolla upp det.

Att ha ett jobb att gå till vill jag också ha. Kunna visa att jag kan prestera, visa framfötterna & få mig själv att växa som människa. Jag är utbildad personlig assistent, men jag är villig att lära mig nya saker om det krävs. Är inte så enkelspårig med andra ord, utan jag kan utöka mina kunskaper. Jag är duktig på att städa, jobbat som lokalvårdare, jag är kreativ och lättlärd, jag är anpassningbar helt enkelt. Är flyttbar med om det skulle krävas för ett framtida jobb, även om jag trivs här i min del av Sverige. Men helt ärligt så har jag ju alltid velat flyttat till Götet, så vem vet, jag kanske blir en framtida Göteborgare? :)

Då är dejten över. Jag fick en heldag med henne i min stad. Visade henne runt, myste i solen, fikade lite. Vi åt inte jättemycket alls igår, blev varsin fralla vid lunchtid då vi strosat runt en stund, sen åt vi faktiskt ingenting mer än lite godis på bion. Vi tittade på Jurassic Park i 3D och det var verkligen en upplevelse. Älskade de förra filmerna som utgavs för flera år sen, så detta var ju nästan en självklarhet att se. Hon hade velat sett Pixels egentligen, men den gick under så konstiga tider, så vi hade ingen möjlighet att se den. Efter bion gick vi till Bishop arms och drack lite alkoholhaltiga drycker. Solen, hon & alkoholen gjorde verkligen min dag till något av det bättre.

Jag var så orolig att hon ångrat sig och typ hoppat av i Falköping eller så, för jag såg inte henne först när hon klev av tåget. Men sen kom hon där.. Vackrare människa har jag nog aldrig skådat! Och hennes ögon sen.. Jösses.. To die for.. ;) Söta, rara S.. Det virvlar runt i mig.. och den där pussen sen, som du gav mig på kinden.. oh my godness.. Det är kört.. Jag vill se dig igen..

Som ni förstår, kära läsare, så var dejten lyckad. Helt enkelt perfekt. Vår konversation flöt på även om det inte alltid var väsentliga saker vi pratade om. Finns bildbevis, men jag vill inte dela med mig av henne till er - än..