Jenny är tillsammans med en kvinna sen fem år tillbaka, men hon har alltid levt i en lögn. Hennes rädsla för att erkänna för familjen att hon inte är den som de förväntar sig av henne tar över hennes liv ett tag, men till slut tar hon mod till sig och berättar för hennes mamma och pappa att hon är lesbisk. Täckmanteln hennes flickvän Kitty haft är att de är rumskamrater, men i verkliga livet så är de förälskade. Jenny blir stött när hennes föräldrar tar avstånd från henne och säger saker hon inte menar, men i slutändan så finns alltid hennes familj där.

Att Katherine Heigl och Alexis Bledel är huvudrollskaraktärerna gör mig så glad. Två enormt duktiga skådespelerskor som får lov att möta varann i en komedifilm som denna gjorde helt ärligt min dag. Tycker dock att detta är mer drama än komedi, men regissörerna vet väl bäst. Detta är ett ämne som antagligen kommer beröra många, på olika sätt; men för mig är detta naturligt. Man förädndras inte för att man har en annan läggning än den man förväntas ha, man är fortfarande samma person med samma mål i livet. Även om det blir med en kvinna vid sin sida istället för den sedvanliga mannen.

Mycket söt film som fick mig att känna massor med olika känslor. Man ska aldrig döma någon människa utefter den personens val att leva, det är bara dumdristigt och ger i sin tur tillbaka i tusenfalt. Absolut sevärd - för alla!

När jag googlade runt lite på iphonen så kom jag in på en sida där man hittade olika recept, helt plötsligt kände jag ett väldans sug efter scones, så ja; ställde mig och fixade i ordning några. Jösses vad gott det smakade. Inte ätit scones (eller gjort det heller sen jag var en sjundeklabbare) *s* Smakade i alla fall förträffligt, så nu kan jag klara mig utan bröd ett par veckor till. Finns några scones här, om någon är sugen på det nån dag. Fryser ner dem, så de finns i gott förvar ;) Drack te gjorde jag med stil också. En fin tekanna som hittad för mig på Kupan i Skillingaryd. Nästan så att jag får tårar i ögonen för hur vacker den kannan är :) 

Godmorgon, alla fina bloggare, följare & ni andra! ♡ 

Sömnen försvann, så sitter vaken och bloggar. Tur att det är Söndag, så man kan sitta uppe en stund med gott samvete. Vet inte alls varför jag vaknade till nu, men somna om kunde jag inte göra i allafall. Har väl något undermedvetet som håller mig vaken, eller så. Jobbigt när det händer, så det är tur i oturen att jag är arbetslös just nu.

Har kommit i kontant med S och hon har det väldigt tufft nu. Hon och hennes ex separerade för inte så länge sedan, och igår - 1 Augusti hämtade hon alla hennes prylar som S hade kvar i sitt hem. Hon nämnde att det var på ett sätt som för mig är fegt och omoget att göra slut på, men vi alla är väl olika. Vill inte lämna ut S för mycket, men jag har lovat att jag ska finnas och lyssna på henne när hon behöver mig. Där finns det en människa med mycket potential och med ett hjärta på rätt sida av kroppen. Till råga på allt tycker jag att hon är väldigt ärlig och det uppskattas mycket.

Tänkt mycket på det där med ex och alla galenskaper man utsätter sig för också. Varför kan man inte glömma allt det där gamla och gå vidare? Det är ju inte så att jag vill ha varken D, J eller D igen - men ändå känns det lite jobbigt att veta att alla gått vidare inte så lång tid efter vårt uppbrott. Har jag varit så lätt att glömma och sluta att älska? Har jag varit en ren sambozilla eftersom alla dragit så fort de fått chansen? Detta hjälper knappt mig att må bättre, att veta att alla andra lyckas med kärleken efter det som en gång var "vi", men sen är jag ju inte den som springer till första bästa heller. Kan helt ärligt säga att mina ex nuvarande partners inte är såna jag trodde att de skulle kunna vara tillsammans med, men skenet kan verkligen bedra. JAG GRÅTER INTE ÖVER ATT HA FÖRLORAT MINA EX TILL MINDRE LYCKADE LOTTADE MÄNNISKOR. Var går gränsen mellan att låta ett ex bli tillsammans med någon man kallade vän en gång i tiden? För mig är det något av en oskriven regel att INTE ta någons ex-partner, även om man ibland kanske känner att man "vill" eller så. S har ju jag besökt i drömmarna och gjort än det ena, än det andra med, men frågan är om det skulle funka i verkligheten. Troligen inte, så tur då att det endast är drömmar.

Känner mig väldigt ensam inatt. Önskar att jag kunnat sova med någon, bara fått hålla om någon, mysa och krypa tätt intill. Inget sex, inget snusk - bara närhet. DET är vad jag önskar mig mest av allt. Att få ha någon att sova med, kramas med, hänga med.. Utan etiketter, utan massa krångel, utan massa "påtvingande falskheter" liksom.. VAR kan man finna en sådan person?