Tårarna har varit många idag. De har runnit som rännilar & lämnat enorma märken på mina kinder. Att det kan göra så ont att skiljas från något man älskat så högt.. Ibland undrar jag hur jag ska orka fortsätta, men min envishet & min finska sisu sporrar mig till att fullfölja allt. Även om vi går skilda vägar kommer jag älska dig, tills döden skiljer oss åt. 

Vem ska gnaga på mitt halsband nu, och lämna såna där kittlande känslor på min hud? Vem ska väcka mig om morgonen med sin sträva lilla tunga? Vem ska nu bita mig i foten för att påminna om att du finns här? Vem ska sitta nedanför toastolen när jag sitter där, vem ska vakta mig i duschen, vem ska ligga så nära så jag kan känna dina hjärtslag? 

Det gör mig ont att jag är tvungen att låta dig flytta, men du får inte den uppmärksamhet som du behöver. Du ska vara hos någon som kan leka med dig, som har all tid i världen för dig, som gosar & kelar med dig så fort du vill & kan. 

Min vackra fina, svarta primadonna! Jag älskar dig så mycket, så det är det bästa för dig. Jag kommer sakna dig, kommer gråta efter dig, kommer undra varför du inte kommer & väcker mig längre.. Jag älskar dig så mycket, Zymphony. Du anar inte. Jag blev förälskad i dig, så fort jag lade min blick på dig när du var liten. <3

Jag har länge vetat om att jag inte är som alla andra. I just alla anseenden. Jag följer inte min familjs normer alls. Jag är den enda i familjen som är bisexuell. Tiden som följde då jag klev ut och berättade det för mamma var den jobbigaste tiden i mitt liv, men jag har överlevt. Och hon också. Året var 2004.

Jag har plöjt igenom ett par förhållanden, som alla slutat likadant, så har insett att ett monogamt förhållande inte är något för mig heller. Alla forna relationer har slutat i sårade ord, elaka utrop och tristess. Det är inte så jag vill ha det. Vill kunna vara tillsammans med någon, men ändå vara fri till att träffa andra. Då hade jag mått som bäst. Låter säkert som ett konstigt sätt att leva i de flestas öron, men jag vet vad jag skulle må bra utav. Förmodligen så kan allt ändras, OM jag verkligen finner personen jag inte kan vika en enda tum från.

Det är skillnaden mellan mig och mina syskon. Jag är det där svarta fåret, som svävar runt & syns och hörs på helt andra plan än dem. På gott och ont. Besvikelsen som de förmodligen känner när de inser att deras storasyster inte är som dom. För det ber jag om förlåtelse. Men det är just så jag är.

Döm mig inte - snälla.

Nu har jag var aktiv, sökt tre jobb, ätit smörgås, gosat med Zymphony. Innan det sov jag i dryga timmen. Hade så ont i magen så jag trodde jag skulle dö. Åt mat med D på Sibylla, dock skulle jag nog inte gjort det i och med att jag var krasslig igår. Man är väl efterklok ;)

Har lärt känna en ny trevlig människa. Hon och hennes flickvän bor ett hus ifrån mig, så det är ju nära & bra. Var uppe hos dem igår en sväng och umgicks, lite kul att A och jag bott på samma ställen utan att veta om varann. Man kan ju inte hålla reda på alla. :) I vilket fall, det är kul att man knyter nya kontakter, det är kanske ödet som försöker tala om ett & annat :)

Jag har beslutat mig för att börja blogga igen, behöver få ur mig så mycket tankar & dylikt - så det kommer bli ett par inlägg om dagen, har jag en känsla av :)

~ Bilden är tagen utanför mitt forna jobb i vintras någon gång.

Äntligen har jag sett den filmen!

Skulle sett den på bio men ekonomin krånglar så fick streama istället.. 

Vilken kanon-bra film! Jag är helt besatt..

Vill också känna det som Ana kände..