Jag skulle så gärna vilja vara någons älskling, vara den där speciella kvinnan som någon kommer hem till, som jag kan ge blommor till, som jag kan krypa tätt intill när jag fryser i hjärtat. Jag säger hela tiden att jag "inte" vill gå in i något förhållande, men nu har jag helt sonika nått en punkt då jag känner att singellivet är olidligt. Jag ser folk runtomkring mig som har partners, som är lyckliga & glada. Visst, allt är inte en dans på siden, men jag vill ändå ha det där speciella. Någon att kivas om vilken sida av sängen man ska välja (lite svårt med en nittiosäng dock, men ni förstår hur jag menar), kivas om vad för färger gardinerna i tvrummet ska ha, i vilken stil julkorten ska skrivas.. Ja, ALLT det där längtar jag så innerligt efter. Den längtan gör mig nästan sjuk, inte av sorg men ett styng av avund och svartsjuka känner jag när jag ser hur mysigt alla andra har det..

Man ska inte rusa in i något, för att "alla andra" har det, men jag tror att vi människor inte är skapta för att vara ensamma en längre tid. Vi är flockdjur, vi ska ha partners. Det är så livet ska vara. Det finns någon jag pratar med, men hen har det lite tufft just nu så jag avvaktar. Att vara redo är A och O om man ska kunna satsa på något. Jag vet att hen vill träffa mig, men det får helt enkelt ta den tid det tar. Finns dock någon till jag brinner för att träffa, men avståndet är ett litet problem där dock. Vi mailar och jag följer bloggen personen skriver i så ihärdigt. Lite smått stalkervarning kanske, men jag är helt enkelt addicted till bloggen. Bra grejer skrivs det, bra musik delas det med av & allt annat som gör mig lite smått intresserad av den där mystiska människan. Kanske inte just på ett kärlekssätt, för det går inte att känna något för någon man inte träffat. Vet i allafall att jag inte är sen att ta chansen att träffa personen om tillfälle ges. Du vet det också, S-S. :p

Nu är jag i alla fall i Vaggeryd, ska sitta och varva ner lite och sen cykla till min ena syster för att sitta barnvakt till hennes pojkar en stund, sen ikväll blir det barnvakt till min andra systers döttrar. Jag blev helt ärligt väldigt glad att de frågade om jag ville sitta barnvakt, för jag vill ju verkligen visa att jag finns här för dem, även om jag bor en bit bort. Jag älskar er - hela bunten!

 

Mr X

5 augusti 2015 22:57

Ja det blir inte riktigt samma sak att kivas med sig själv eller hur? Haha.

Jag är övertygad om att den där mystiska människan du nämnde också följer din blogg och gillar den skarpt :-) Just a hunch.

http://singelochsoker.bloggplatsen.se

Tuula

6 augusti 2015 04:33

Man kan ju låtsas vara två personer i en, men jag hade väl blivit inlagd på sinsing eller nåt, haha..

Vad bra att den där mystiska människan gillar min blogg, vad glad jag blir :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt huvud är ett virrvarr av känslor, tankar och diverse andra miljoner känslor. En kopp te och sen cykla iväg till Nova, men måste cykla försiktigt då snön ligger på backen..    Har ni någon snö i er kommun? ...

Satt och filosoferade lite, medan mamma kollade på gamla bilder på er.Där kom ditt skratt, som jag nu inte hört på så länge. :(Hela hjärtat snördes ihop och jag kände mig med ens så ledsen och sorgsen..Att leva med att aldrig mer få höra dig skratta ...

Idag har jag vart duktig! Har sökt jobb, handlat ingredienser till gulaschsoppa, pantat lite och hjälpt mamma med tvätten. Lite snäll får jag väl ändå vara, då mamma ställer upp jämt på mig <3   Ville mest bara skriva ett par rader och dela me...

Då har jag landat hemma igen, efter en underbar vecka på Gran Canaria. Det var bara jag och mamma som åkte. Att fått njuta av värmen - bara vi två, det var underbart. <3    Första gången jag flög sen jag var 12 eller något, så var lite nervös....

Ja, så länge höll jag mig borta från Skillingaryd. Känns ändå väldigt skönt att få komma "hem" igen, då livet i Jönköpings kommun inte var så behagligt alla gånger. Ångrar inte att jag flyttade till Norrahammar, men ångrar inte att jag flyttade tillb...