Hur långt kan man egentligen gå i detta med dejting? Måste man bete sig som ett barn när allt inte går ens väg? Detta är antagligen vad som skett här, för nu har denna mannen anmält Mötesplatsen för att KVINNORNA NOBBAT HONOM. Haha, patetiskt. Detta är väldigt löjligt tycker jag, för det är vuxna människor där inne. Man bör inte agera sandlåde-nivå-aktigt alltså, Hur långt kan vissa gå?! HÄR finns artikeln, om någon är intresserad. Jag blev bara förbaskat irriterad!

Angående bilden, den har jag trixat med en del för att man inte ska känna igen Malena alltför väl, av integritetsskäl. Sen är artikeln inte skriven av mig, utav antagligen av Johan Dirfors som fotograferade.

"Det senaste året har det skrivits dagligen om tiggarna i Göteborg, både i media och på Facebook. Skriverierna har blivit alltmer aggressiva, man kan idag läsa hur svenskar försöker att hota, skada eller till och med mörda dessa stackars människor. Jag tänker mig tillbaka till skollektionerna om Tyskland under 30-talet, där jag förvånat frågade varför ingen gjorde något för att stoppa de hemska trakasserierna och våldet mot judarna och romerna som ledde fram till vår tids mest pinsamma händelse. Jag undrar exakt samma sak idag.

Det här är Malena. Hon kom fram till mig när jag fotograferade något oviktigt på Centralstationen och frågade om jag hade lite pengar över. Modern som jag är hade jag inte en enda kontant krona i fickan. Men jag har ett kort, så jag frågade vad hon skulle köpa med pengarna. - Välling. Till mina barn.

Vi började promenera bredvid varandra till Hemköp, pratandes under tiden. Hon förklarade hur hon, hennes man och deras två barn bodde bland flera dussin andra tiggare i tält på bangården bakom Centralstationen, hur hon hade flytt Bulgarien på grund av förtryck, fattigdom och bristen på jobb, hur hon i Sverige fått ta emot spottloskor och medvetet bortsparkade pengakoppar. Trots det minst sagt kyliga mottagande som ett smutsigt boskap hon fick - och fortfarande får - i Sverige, var hon glad över att vara här. Malena tvekade när vi kom fram till Hemköp och vågade inte följa med in. Jag lyckades övertala henne, hon var ju med mig, hon var ju i Sverige. Hon hade all rätt att gå in på Hemköp. Vi köpte ett par paket torrvälling och några energibars medan vi fick fler blickar på oss än när jag spelade live på ett fullsatt Sticky Fingers. När vi gick tillbaka mot Centralen frågade jag om jag fick ta hennes porträtt.

Hon sa ja. Det här är Malena. Det här är ett avanonymiserat ansikte på en av alla de människor som vi älskar att hata. Som vi trakasserar och kallar slödder. Som vi vill skicka tillbaka in i förtrycket och fattigdomen igen. Det är inte bara inhumant utan även jävligt snålt. Vi har pengar nog i Sverige för att hjälpa dem. Du har pengar nog i Sverige att hjälpa dem."

Foto : Johan Dirfors

- UR MIN SYNVINKEL

Måste dock tillägga att den "fula" sidan av detta inte syns, de sitter utanför sjukhus där folk är SJUKA och tigger. (finns utanför Ryhov). När man går förbi och inte ger dem ett ögonkast så gapar det något antagligen elakt på sitt språk, det har hänt mig varje gång jag går förbi vid Netto i Juneporten. De må vara fattiga, men hur vore det om de kunde behärska sig och tänka på att BEHANDLA folk med respekt? Jag förstår att folk kanske tycker jag är dum i huvudet som skriver om detta, men det är ett stort problem vi har. De sitter överallt, men när de sitter utanför sjukhus så har det gått för långt. Man måste väl kunna få ha en fristad någonstans, där de inte sitter? Jag är varken rasist, nazist eller något annat, men jag känner att jag bör få lov att yttra jag mig. Undra hur mycket pengar jag hade fått om jag suttit utanför Netto, utanför lokala sjukhuset, utanför Hemköp-Willys-Ica.. Inte ett skit antagligen för jag har inte 40 ungar i mitt hemland att föda, jag har kläder, jag har boende och mat på bordet.. Nä, nu har det gått för långt faktiskt.. Angående bilden, den har jag trixat med en del för att man inte ska känna igen Malena alltför väl, av integritetsskäl. Sen är artikeln inte skriven av mig, utav antagligen Johan Dirfors som fotograferade. 

Mitt Lejon väckte mig & ville ta lite selfies med mig, så fick helt enkelt gnugga sömnen ur de blå & göra Lejon till viljes. Nu kanske inte han väcker mig på 30 år till, så man får lite egentid och slipper ha honom i hasorna jämt :p

Jag har kommit in i en period i mitt liv då jag helt ärligt inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vill än det ena, än det andra, men kommer för fan aldrig till skott. Jag vill bli kär på nytt. Jag vill skaffa ett jobb eller en utbildning. Jag vill känna mig OMTYCKT och ÄLSKAD.

Jag vill inte flytta egentligen, men skulle utan tvekan dra härifrån bara jag slipper allt jobbigt som trasslar till sig. Jag har helt enkelt insett att det kanske är dags att röra på sig om ett tag igen, och då lite längre bort än dessa jävla femtioskyltar i min ort. OM jag ändå kunde få åka bort ett tag, kunna vistas med någon som inte behandlar mig som en jävla piga eller som skriker på mig för minsta lilla. Komma bort och bli omhändertagen, berörd och kramad på. Gnäll, gnäll, gnäll! Helvete. Hela dagen har vart upp och ner, enorma känslostormar som jag inte har en aning om var de kommer ifrån. Jag har helt enkelt insett att jag MÅSTE lära mig att stå upp för mig själv, utan en massa skit från mina så kallade vänner.

Att jag aldrig lär mig att inte ge hela näven när någon vill gripa tag i mig, utan ett finger i taget. Det har vart för mycket intriger nu igen, för mycket av folk och för mycket av precis allt. Det märks på min kropp att jag inte mår redigt bra. Nästan så att jag inte ens bryr mig om att kamma håret..

I morse ringde mina alarm klockan tio i sju & prick klockan sju. Upp och duschade, åt frukost, klädde mig anständigt och begav mig till Råslätt. Där har jag hängt hela dagen. Relativt skönt att få ligga på någon annans soffa och slappa än min egen. Har gosat med pudeln, träffat Å & sett fyra filmer. The hangover trilogin och Dead Silence. Filmer jag sett miljoner gånger innan, men det var tidsfördriv.

Jag är inte jättetrött, men ändå rätt seg. Ska slänga mig i sängen och titta på en film till och sen förhoppningsvis få ett meddelande om att A kommit hem. Ha en god fortsatt Söndag, mina fina!

Varje gång jag ser dig så är det som om en blixt slagit ner i mitt huvud. Du är nåt av det snyggaste jag sett på miljoner år. Jag är grymt rädd att det ska synas på mig att jag tycker det om dig - även om jag inte skulle dölja det om du skulle fråga.. Men än är jag i det där stadiet då jag tittar på avstånd, för jag är helt ärligt rädd för att bli förlöjligad och nekad. Skulle göra vad som helst för att hänga med dig, men när det är folk runtomkring så blir jag sådär löjligt blyg. (en mindre bra egenskap tycker jag). Jag får väl helt enkelt åtrå dig på avstånd.. Men du ska veta att jag blir glad när jag ser dig..

Då är det Lördag då. Heeeeeeeeeela jävla dagen. Jag är trött idag, men förhoppningsvis så går det över & jag blir piggare. Försökte äta lite fil och flingor alldeles nyss men tvi vale; det växte i munnen bara så det var inte gott.. Får väl dricka min frukost istället bestående av vatten.. Sjukt att man inte kan äta frukost alltid, för det är ju ändå den viktigaste måltiden på hela dagen tycker jag..

Jag köpte en bok igår, på Akademibokhandeln för ynka 30 kr. Tycker det var helt okej pris faktiskt, för den boken. Har en annan bok i den serien med, så den är nästan komplett. :) Nu ska man bara finna någon att utöva detta på. Finns här någon som är villig att ställa upp? :]

Kikade in på Mr X blogg igår och vet ni vad som fanns där?! Jo, när han lirade Guns'n'roses :) Knockin on heavens door spelade han & jag kan säga att jag satt som ett fån och kände hur tårarna brände i kroppen. Låten har ett speciellt värde för mig, så det är väl mest därför - men jag tycker om hur Mr X får hans fina gitarr att gråta.. Mera!