Direktlänk till inlägg 11 augusti 2015
Angående bilden, den har jag trixat med en del för att man inte ska känna igen Malena alltför väl, av integritetsskäl. Sen är artikeln inte skriven av mig, utav antagligen av Johan Dirfors som fotograferade.
"Det senaste året har det skrivits dagligen om tiggarna i Göteborg, både i media och på Facebook. Skriverierna har blivit alltmer aggressiva, man kan idag läsa hur svenskar försöker att hota, skada eller till och med mörda dessa stackars människor. Jag tänker mig tillbaka till skollektionerna om Tyskland under 30-talet, där jag förvånat frågade varför ingen gjorde något för att stoppa de hemska trakasserierna och våldet mot judarna och romerna som ledde fram till vår tids mest pinsamma händelse. Jag undrar exakt samma sak idag.
Det här är Malena. Hon kom fram till mig när jag fotograferade något oviktigt på Centralstationen och frågade om jag hade lite pengar över. Modern som jag är hade jag inte en enda kontant krona i fickan. Men jag har ett kort, så jag frågade vad hon skulle köpa med pengarna. - Välling. Till mina barn.
Vi började promenera bredvid varandra till Hemköp, pratandes under tiden. Hon förklarade hur hon, hennes man och deras två barn bodde bland flera dussin andra tiggare i tält på bangården bakom Centralstationen, hur hon hade flytt Bulgarien på grund av förtryck, fattigdom och bristen på jobb, hur hon i Sverige fått ta emot spottloskor och medvetet bortsparkade pengakoppar. Trots det minst sagt kyliga mottagande som ett smutsigt boskap hon fick - och fortfarande får - i Sverige, var hon glad över att vara här. Malena tvekade när vi kom fram till Hemköp och vågade inte följa med in. Jag lyckades övertala henne, hon var ju med mig, hon var ju i Sverige. Hon hade all rätt att gå in på Hemköp. Vi köpte ett par paket torrvälling och några energibars medan vi fick fler blickar på oss än när jag spelade live på ett fullsatt Sticky Fingers. När vi gick tillbaka mot Centralen frågade jag om jag fick ta hennes porträtt.
Hon sa ja. Det här är Malena. Det här är ett avanonymiserat ansikte på en av alla de människor som vi älskar att hata. Som vi trakasserar och kallar slödder. Som vi vill skicka tillbaka in i förtrycket och fattigdomen igen. Det är inte bara inhumant utan även jävligt snålt. Vi har pengar nog i Sverige för att hjälpa dem. Du har pengar nog i Sverige att hjälpa dem."
Foto : Johan Dirfors
- UR MIN SYNVINKEL
Måste dock tillägga att den "fula" sidan av detta inte syns, de sitter utanför sjukhus där folk är SJUKA och tigger. (finns utanför Ryhov). När man går förbi och inte ger dem ett ögonkast så gapar det något antagligen elakt på sitt språk, det har hänt mig varje gång jag går förbi vid Netto i Juneporten. De må vara fattiga, men hur vore det om de kunde behärska sig och tänka på att BEHANDLA folk med respekt? Jag förstår att folk kanske tycker jag är dum i huvudet som skriver om detta, men det är ett stort problem vi har. De sitter överallt, men när de sitter utanför sjukhus så har det gått för långt. Man måste väl kunna få ha en fristad någonstans, där de inte sitter? Jag är varken rasist, nazist eller något annat, men jag känner att jag bör få lov att yttra jag mig. Undra hur mycket pengar jag hade fått om jag suttit utanför Netto, utanför lokala sjukhuset, utanför Hemköp-Willys-Ica.. Inte ett skit antagligen för jag har inte 40 ungar i mitt hemland att föda, jag har kläder, jag har boende och mat på bordet.. Nä, nu har det gått för långt faktiskt.. Angående bilden, den har jag trixat med en del för att man inte ska känna igen Malena alltför väl, av integritetsskäl. Sen är artikeln inte skriven av mig, utav antagligen Johan Dirfors som fotograferade.
Mitt huvud är ett virrvarr av känslor, tankar och diverse andra miljoner känslor. En kopp te och sen cykla iväg till Nova, men måste cykla försiktigt då snön ligger på backen.. Har ni någon snö i er kommun? ...
Satt och filosoferade lite, medan mamma kollade på gamla bilder på er.Där kom ditt skratt, som jag nu inte hört på så länge. :(Hela hjärtat snördes ihop och jag kände mig med ens så ledsen och sorgsen..Att leva med att aldrig mer få höra dig skratta ...
Ja, så länge höll jag mig borta från Skillingaryd. Känns ändå väldigt skönt att få komma "hem" igen, då livet i Jönköpings kommun inte var så behagligt alla gånger. Ångrar inte att jag flyttade till Norrahammar, men ångrar inte att jag flyttade tillb...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | ||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 | |||
17 |
18 |
19 | 20 |
21 | 22 |
23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|