Hej, jag heter Tuula och det här är min historia.

Jag är bisexuell, men jag börjar helt ärligt känna att jag är i en annan del av den sexuella stegen nu. Gillar inte etiketter, men jag har länge känt en attraktion mot bara den kvinnliga delen av befolkningen, men inte vågat visa det. Eller ja, vågat är fel ord kanske, för det har jag verkligen gjort, men det har kanske inte funnits utrymme till att visa mitt rätta jag. Har länge vetat att jag inte varit som alla andra, och det är i alla anseenden. Familjens svarta får helt enkelt.

Jag klev ur den berömda garderoben för elva år sen, jag var precis fyllda tjugo år. Hade flyttat hemifrån och stod på egna ben, men mamma är och har alltid varit den som jag anförtrott mig åt. Minns att jag hade haft besök av en bekant några dagar innan jag skrev det där brevet till min mamma, så jag får tacka henne att hon gav mig mod till att släppa bomben. Skrev i alla fall ett långt brev om mig, om hur jag kände och om diverse rädslor. Jag var ju så rädd att hon skulle avvisa mig, att hon inte kunde ta mig till sig längre och älska mig som förr. På den tiden jobbade jag mycket och det gjorde mamma med, så vi pratade inte mycket på veckorna som gick efter att jag skrivit brevet. Blev paranoid och rädd att hon tagit avstånd, men så vart inte fallet. Vi pratade om brevet lite flyktigt och hastigt, men kände ändå att hon fanns kvar och inte hade ändrat sitt synsätt på mig. Jag menar, man ändras väl inte bara för att man öppnar sig och kliver ur garderoben? Jag tycker inte det i allafall.

Jag har inte diskuterat så mycket om detta med min läggning med mamma under åren som gått heller, men vissa enstaka gånger så har det kommit på tal och jag har suttit på helspänn. I onödan dock. Mamma säger hela tiden att hon aldrig kommer sluta älska mig, oavsett vilket kön min partner har. Men jag behöver inte sitta under en middag och hångla upp henne och låtsas som att det regnar. Min familj är inte dömande, men jag får lov att ta ett steg i taget, vill ju inte såra dem eller göra dem illa på något sätt. Mitt sätt att leva funkar utan tvekan bra såhär. Jag är öppen med min läggning men för min familjs skull så sköter jag det snyggt, så inte de blir utsatta för något.

Att bli utsatt för något hemskt har vi alla någon gång råkat ut för, men att folk är så inrutade och fördomsfulla att de inte kan låta två tjejer som tycker om varann vara ifred. Det har hänt mig. I min gamla ort så fanns det en pub som alla ortsbor samlades vid, det var stället alla var på när det var helg. Jag gick dit i sällskap med ett gäng personer och ett dåvarande ragg eller vad man ska säga. Kvällen började bra med dryck och trevligt umgänge. Sen spårade det ur när jag och hon kysstes offentligt. Någon blev stött och tyckte att vi var äckliga och att vi kunde sköta sådant bakom stängda dörrar. Min kompis som var med stod upp för oss och tyvärr fick han stryk pga det, men jag kommer vara honom evigt tacksam.

Innan jag kom ut ur garderoben så hade jag det jobbigt, känner nu i efterhand att mycket kanske beror på att jag inte vågade vara mig själv, för rädsla av att bli utsatt för både det ena och det andra. Mobbningen i mina forna ungdomsår sitter som berg i hjärtat, men tack vara de idioterna som gjorde mig så illa så lovade jag mig själv att aldrig någonsin döma någon eller vara elak mot någon som var annorlunda och som vågade stå upp för sig själv. De där människorna i min närhet, framförallt mina vänner, bryr sig inte om vilken läggning jag har. Varför skulle det ha någon betydelse liksom?

Jag har funnit styrka till att vara mig själv, och det kommer jag fortfarande vara. Tänker absolut inte ändra på mig för någon annans skull, varken utseendemässigt eller så. Min läggning är en del av mig och jag är förtjusande glad över den. Ingen kan få mig att ändra på mig eller så, försöker de så är de definitivt inga människor värda att ha i sin närhet.

 

Mr X

20 augusti 2015 22:46

Jag tycker det är väldigt starkt av dig att vara så öppen här på bloggen och dela din berättelse. Det skall du ha en eloge för. Man ska absolut inte ändra på sig själv för att vinna någon annan människas acceptans eller gillande. Hoppas att du kan hitta en riktigt bra flickvän :-)

http://singelochsoker.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt huvud är ett virrvarr av känslor, tankar och diverse andra miljoner känslor. En kopp te och sen cykla iväg till Nova, men måste cykla försiktigt då snön ligger på backen..    Har ni någon snö i er kommun? ...

Satt och filosoferade lite, medan mamma kollade på gamla bilder på er.Där kom ditt skratt, som jag nu inte hört på så länge. :(Hela hjärtat snördes ihop och jag kände mig med ens så ledsen och sorgsen..Att leva med att aldrig mer få höra dig skratta ...

Idag har jag vart duktig! Har sökt jobb, handlat ingredienser till gulaschsoppa, pantat lite och hjälpt mamma med tvätten. Lite snäll får jag väl ändå vara, då mamma ställer upp jämt på mig <3   Ville mest bara skriva ett par rader och dela me...

Då har jag landat hemma igen, efter en underbar vecka på Gran Canaria. Det var bara jag och mamma som åkte. Att fått njuta av värmen - bara vi två, det var underbart. <3    Första gången jag flög sen jag var 12 eller något, så var lite nervös....

Ja, så länge höll jag mig borta från Skillingaryd. Känns ändå väldigt skönt att få komma "hem" igen, då livet i Jönköpings kommun inte var så behagligt alla gånger. Ångrar inte att jag flyttade till Norrahammar, men ångrar inte att jag flyttade tillb...