Nu har jag tittat & läst lite om folkhögskolan i Grimslöv. Verkar vara en söt liten skola, med bra lärare och så. Dock så har utbildningen jag vill göra krav på sig. Man ska ha en treårig gymnasiebehörighet. Och det har jag ju inte. Hoppade av skolan, för jag var så trött ju. Finns det andra folkhögskolor i Växjö som har massageterapeut-utbildningar?

Jag skulle vilja så gärna gå på en dejt med någon som det klickar massor med. Någon som jag helt ärligt inte kan tänka mig att leva utan, eller någon att se en framtid utan. Att kunna få vakna upp bredvid personen i fråga, skulle vara ett privilegie som gör hela min hud knottrig. Att viska ett tyst godmorgon eller le mot personen innan man lägger sig är något jag drömmer om.

Jag har varit sambo två gånger och tyvärr har båda gångerna gått och skogen. Av den ena eller den andra anledningen. Känner mig inte så säker som sambo, så det blir ingen ihopflytt förrän jag verkligen vet att det kommer hålla för evigt. Varit förlovad två gånger också, vilket jag anser är en gång för mycket. En ring ska symbolisera kärlek och trofasthet, tills livet skiljer oss åt, inget man bara kastar dit på fingret och tror att allt ska lösa sig. För det gör det inte. Allt blir så mycket svårare att reda upp om man krånglat till det med ringar. Jag menar nu inte att alla som förlovar sig eller gifter sig är blåögda och naiva, för jag har två systrar som är förlovade, min mamma är förlovad, min lillebror har varit.. Jag menar bara att man inte ska förlova sig för att man KAN utan för att man VILL. Jag hastade tyvärr in i ena förlovningsgrejen och det ångrar jag, ringen var vacker men vad spelar det för roll om hela förhållandet sprack i sömmarna?

Hur ska man då våga dejta igen? Har vart på två träffar sen jag och D gjorde slut, båda gick inte som hoppades på. Första killen var trevlig och söt, men där klickade det inte alls hos mig. Han kände detsamma. Kille nummer två träffade jag vid två tillfällen. Trivdes jättebra med honom, han var skitfin och allt, men det gick käpprätt åt skogen för jag inte är hans typ. Sånt känner man väl efter första dejten? Eller är det jag som bara känner sånt? Har i alla fall fått lite avsmak på det där med att träffa killar, för jag har insett att det enda de vill är att doppa och sen tro att allt är okej när de blir svinaktiga. Men, om det mot förmodan FINNS någon vettig karl kvar i detta land - tag kontakt! Jag vill ju kunna gå på en dejt utan att bli förd bakom ljuset liksom. Tror inte att någon kvinna - eller man för den delen - vill bli sådär utnyttjad och full av ångesttankar.

Då skulle det vart vägning idag igen, men helt ärligt så har jag tappat motivationen helt. Försöker ändå tänka på vad jag proppar i mig, men några promenader har det vart dåligt med.  Har sån ångest över att jag inte orkar engagera mig nu, för det hjälper mig inget vidare. Folk påpekar min vikt och grejer, men det känns som om jag helt ärligt skiter i allt nu. I alla fall i några dagar till. På något vis så tror jag att det ena utesluter det andra, och det är inte okej - inte alls! Men mitt mående gör ju precis som det själv vill, hur mycket jag än försöker tvinga mig till att gå ut. Jag ska börja "träna" kontinuerligt på vårdcentralen, får använda alla redskap där från och med Onsdag, så då har jag förhoppningsvis också fått lite mer pepp och motivation. Låter säkert som en ursäkt allt detta & det känns lamt, men jag behöver dessa två dagar till att göra ingenting.. 

Då är man vaken. Och sömnen har flugit sin väg. Inte alls okej, känner jag.. Ska ju upp kl 8, för att åka iväg på möte och grejer, men jag vete katten om jag orkar det. Får ev skjuta upp träffen en dag och sen bara sova hela dagen. Rätt jobbigt är det allt, för det är något som stör mitt sinne; som i sin tur gör mig sömnlös. Great - eller inte! Jag har kommit i underfund att jag lovat för mycket igen, när det gäller olika grejer. Vill ju att hon ska tycka om mig, så självklart ställer jag upp; men helt ärligt så kommer jag nog inte orka aktivera vovven så som jag hoppats på. Hoppas att mitt mående blir bättre i allafall och att hundens närvaro gör mig lite gladare.