Jag skulle vilja så gärna gå på en dejt med någon som det klickar massor med. Någon som jag helt ärligt inte kan tänka mig att leva utan, eller någon att se en framtid utan. Att kunna få vakna upp bredvid personen i fråga, skulle vara ett privilegie som gör hela min hud knottrig. Att viska ett tyst godmorgon eller le mot personen innan man lägger sig är något jag drömmer om.

Jag har varit sambo två gånger och tyvärr har båda gångerna gått och skogen. Av den ena eller den andra anledningen. Känner mig inte så säker som sambo, så det blir ingen ihopflytt förrän jag verkligen vet att det kommer hålla för evigt. Varit förlovad två gånger också, vilket jag anser är en gång för mycket. En ring ska symbolisera kärlek och trofasthet, tills livet skiljer oss åt, inget man bara kastar dit på fingret och tror att allt ska lösa sig. För det gör det inte. Allt blir så mycket svårare att reda upp om man krånglat till det med ringar. Jag menar nu inte att alla som förlovar sig eller gifter sig är blåögda och naiva, för jag har två systrar som är förlovade, min mamma är förlovad, min lillebror har varit.. Jag menar bara att man inte ska förlova sig för att man KAN utan för att man VILL. Jag hastade tyvärr in i ena förlovningsgrejen och det ångrar jag, ringen var vacker men vad spelar det för roll om hela förhållandet sprack i sömmarna?

Hur ska man då våga dejta igen? Har vart på två träffar sen jag och D gjorde slut, båda gick inte som hoppades på. Första killen var trevlig och söt, men där klickade det inte alls hos mig. Han kände detsamma. Kille nummer två träffade jag vid två tillfällen. Trivdes jättebra med honom, han var skitfin och allt, men det gick käpprätt åt skogen för jag inte är hans typ. Sånt känner man väl efter första dejten? Eller är det jag som bara känner sånt? Har i alla fall fått lite avsmak på det där med att träffa killar, för jag har insett att det enda de vill är att doppa och sen tro att allt är okej när de blir svinaktiga. Men, om det mot förmodan FINNS någon vettig karl kvar i detta land - tag kontakt! Jag vill ju kunna gå på en dejt utan att bli förd bakom ljuset liksom. Tror inte att någon kvinna - eller man för den delen - vill bli sådär utnyttjad och full av ångesttankar.

 

Mr X

29 juni 2015 23:56

Nu vet du ju redan vad jag tycker från våra tidigare diskussioner hehe. Men som sagt, klart du ska våga dejta igen. Jag gick runt och kände mig bränd alldeles för länge och undvek kärleken i åratal. Gör inte det misstaget. Däremot tycker jag det är sunt att ta det steg för steg och inte göra något förhastat.

http://singelochsoker.bloggplatsen.se

Tuula

30 juni 2015 09:38

Jag måste helt ärligt säga att under de åren innan jag träffade D och blev sambo igen, mådde jag så bra. Behövde väl antagligen de där åren för att läka.. Jag tänker inte stressa in i något, som sagt, men kär vill jag ju bli.. :p

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt huvud är ett virrvarr av känslor, tankar och diverse andra miljoner känslor. En kopp te och sen cykla iväg till Nova, men måste cykla försiktigt då snön ligger på backen..    Har ni någon snö i er kommun? ...

Satt och filosoferade lite, medan mamma kollade på gamla bilder på er.Där kom ditt skratt, som jag nu inte hört på så länge. :(Hela hjärtat snördes ihop och jag kände mig med ens så ledsen och sorgsen..Att leva med att aldrig mer få höra dig skratta ...

Idag har jag vart duktig! Har sökt jobb, handlat ingredienser till gulaschsoppa, pantat lite och hjälpt mamma med tvätten. Lite snäll får jag väl ändå vara, då mamma ställer upp jämt på mig <3   Ville mest bara skriva ett par rader och dela me...

Då har jag landat hemma igen, efter en underbar vecka på Gran Canaria. Det var bara jag och mamma som åkte. Att fått njuta av värmen - bara vi två, det var underbart. <3    Första gången jag flög sen jag var 12 eller något, så var lite nervös....

Ja, så länge höll jag mig borta från Skillingaryd. Känns ändå väldigt skönt att få komma "hem" igen, då livet i Jönköpings kommun inte var så behagligt alla gånger. Ångrar inte att jag flyttade till Norrahammar, men ångrar inte att jag flyttade tillb...