Det känns helt ärligt som om jag gett upp hoppet om allt, speciellt om min viktnedgång. Sköterskans ord från i Måndags sitter i som berg. Jag vill och jag kan verkligen fortsätta kämpa, men jag behöver antagligen denna veckan för att "läka" ut. Lite har jag väl rätt att andas & "fela" lite? Har hållit strikt kost i fyra veckor, förutom lite alkohol vid två tillfällen och lite tilltugg. Man har en liten nedåtgående spiral ibland och den har tyvärr kommit hit nu. Jag ska låta stormen lägga sig innan jag ger mig in i orkanen igen. Men NU ska jag äta gott, utan dåligt samvete. Har en vägning på Måndag igen, men troligen visar inte den mycket ner i och med att jag helt ärligt inte promenerat så mycket denna veckan. Får väl försöka pallra mig på en långkörare på Lördag & på Söndag. Har ju ändå lite framförhållning, så om en vecka eller två går åt helvete så hinns det rättas till.

Igår hade jag en fruktansvärt jobbig dag. Tårarna bara flödade. Satt vid datorn igår morse & lyssnade på musik. Och där kom tårarna. Tittade på OITNB och en scen fick mig att gråta som ett barn. Minsta lilla grej eller minsta lilla överansträngning fick mig att börja böla. Är nervös för Onsdag, är ledsen för att J har det tufft, är orolig över min gudsons hälsa. Vad fan, liksom? Inte gråtit på hur länge som helst. Jag kan tro att allt beror på att det är så mycket som hänt på så kort tid, så det till slut fick bägaren att rinna över. Säkerligen har jag massor med tårar kvar i kroppen, men jag tillåter inte mig själv att börja gråta nu. Inte under denna helgen. Inte under veckan som följer heller, för då är J hos mig. Tårarna får komma en annan månad.

Nu när jag tänker efter så är det alltid samma visa vid denna tidpunkt. Väl dolt oftast, men ibland går det inte att dölja. Kanske är det för att halva sommaren gått? Kanske är det för att jag tänker för mycket på tiden som varit? Kanske är det för att det regnar hela tiden? Kanske är det för att jag helt enkelt vill GÅ VIDARE så mycket så att jag helt enkelt inte ids och står och stampar på samma plats? Ge mig en knuff så jag kan börja röra mig framåt igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt huvud är ett virrvarr av känslor, tankar och diverse andra miljoner känslor. En kopp te och sen cykla iväg till Nova, men måste cykla försiktigt då snön ligger på backen..    Har ni någon snö i er kommun? ...

Satt och filosoferade lite, medan mamma kollade på gamla bilder på er.Där kom ditt skratt, som jag nu inte hört på så länge. :(Hela hjärtat snördes ihop och jag kände mig med ens så ledsen och sorgsen..Att leva med att aldrig mer få höra dig skratta ...

Idag har jag vart duktig! Har sökt jobb, handlat ingredienser till gulaschsoppa, pantat lite och hjälpt mamma med tvätten. Lite snäll får jag väl ändå vara, då mamma ställer upp jämt på mig <3   Ville mest bara skriva ett par rader och dela me...

Då har jag landat hemma igen, efter en underbar vecka på Gran Canaria. Det var bara jag och mamma som åkte. Att fått njuta av värmen - bara vi två, det var underbart. <3    Första gången jag flög sen jag var 12 eller något, så var lite nervös....

Ja, så länge höll jag mig borta från Skillingaryd. Känns ändå väldigt skönt att få komma "hem" igen, då livet i Jönköpings kommun inte var så behagligt alla gånger. Ångrar inte att jag flyttade till Norrahammar, men ångrar inte att jag flyttade tillb...