Igår var jag hos min fina väninna Anna-Lena & åt grillad korv & grönsaker. Det satt som ett smäck i magen, kan jag lova. Jag hade med mig muffins till henne som jag bakade häromkvällen och hon tyckte om dem. Man blir så glad när någon tycker om ens bakverk. Vi satt & pratade lite och njöt av varsin kopp te och kaffe. Sen vad det tyvärr dags för mig att bege mig hemåt igen. Synd att det är så pass långt mellan Norrahammar och Österängen, men det får gå :) Utsikten från hennes balkong var otrolig. Såg mitt gamla hyreshus och en del av centrum. :)

- Här här hon, min fina vän! <3

- Denna fina kopp hade jag privilegiet att dricka ur :)

Du kommer troligen aldrig läsa detta, men du ska veta att jag ångrar allt som hänt i det där förflutna. Varje minut med dig var guld värt, men jag raserade allt och kastade bort allt det där vackra. Minns du första mötet vid Hemköp, när det ösregnade? Minns du promenaden vid Vätterstranden? Minns du första kyssen? Minns du resan vi hade tillsammans med min mamma och O till Borensberg? Minns du vad du kände då? Minns du första mötet med Dorro, den där vackra underbara Dorro? Hon som blev en vän även till dig. Minns du första gången jag övernattade hos dig? Minns du första gången du sov över hos mig? Och midsommaren? Jag minns precis allt - som om det vore igår. Jag har försökt gå vidare och inte tänka på tiden som flytt, men du berörde mig på något sätt jag inte alls kan få dän ur huvudet. 

Jag saknar dig så jävla mycket, så det gör ont i bröstet. Jag vill minnas dig som den där glada, vackra killen jag blev förälskad i, men tyvärr ser jag dina sorgsna ögon framför mig på vårt sista möte utanför fiket vid Juneporten. Dina ögon var fulla av sorg & mitt hjärta brast i det ögonblicket. Jag ville så gärna kyssa bort din sorg men det var mer än vad jag förmådde. 4 år har gått sen det tog slut mellan oss, men det går verkligen inte en enda dag utan att jag tänker på dig. Du bor i samma ort som jag, bara ca 10 min bort. Och det skrämmer mig lite. Mina ben vill springa hem till dig, falla ner på knä framför dig och få dig att förlåta mig. 

Jag vill verkligen ha dig - oavsett hur mycket jag än försöker spjärna emot så är det dig mitt hjärta innerst inne slår för. D, låt mig få visa att jag ångrar allt & ge mig en ny ärlig chans. Här är låten som förenade oss två! 

Jag kan inte få dina vackra ögon ur mitt huvud. De där blåa fina ögonen.. Jag kan inte glömma bort tiden med dig, hur mycket jag än försöker.. Älskade Daniel.. Bli min igen.. 

En gång i livet blir sagan sann...

Mr. Dalen. Del 1

Under sommaren kommer hemsidan  publicera några reportage om folket runt omkring klubben. Alltså folket som får föreningen att drivas framåt och utvecklas, men som kanske inte får så stor uppmärksamhet i normala fall. Det finns nog ingen inom föreningen HC Dalen som inte vet vem Urban Karlsson är. Den 52-årige kanslisten är inne på sitt tjugonde år som verksam inom föreningen och sitt trettonde som halvtidsanställd. En riktig veteran med andra ord. Liksom så många andra engagerade föreningsmänniskor, var det barnens idrottande som ledde Urban in i HC Dalen.

- Det var när äldste sonen började, sen har det bara rullat på, säger Urban och drar sig till minnes att året var 1995. Först var man med som ”vanlig förälder” under de första åren, det var mycket lotterier på den tiden och någon i laget var ju tvungen att ta hand om det. Eftersom jag hade två grabbar som spelade och ”bodde” i ishallen redan då, var det lika bra att det blev jag. Försäljning av alla slags lotter är en mycket viktig inkomtskälla för många klubbar ute i vårt avlånga land, men ibland kan det vara knepigt att få ihop allting administrativt. Urban började hjälpa HC Dalens kansli med att, bland annat, ansvara för försäljningen av bingolotter för föreningens samtliga lag, en insats som sedermera ledde till att han i februari 2002 anställdes på en halvtidstjänst som kanslist.

- Dom tyckte väl att jag gjorde ett bra jobb här på kansliet. Jag skadade ryggen 1991 och gick hemma och var sjukpensionär med sjukbidrag. Så jag började arbetsträna på kansliet här och det ledde senare till att jag anställdes. Det är ett jobb som passar mig, det är inte stillasittande men inte heller några tunga lyft. Urban trivs med sitt jobb, mycket beroende på att ingen dag är den andra lik.

- Det finns inga ”vanliga” arbetsdagar, skrattar han. Det man planerar att man ska göra den ena dagen, det brukar ta tre-fyra dagar innan det blir gjort. Det kommer alltid något emellan hela tiden. Han har minst sagt ett varierande jobb, Urban. Han gör alltifrån att göra is-schema, beställa varor till att se till att spelarna i A-laget har rena träningskläder till dagens träning. Urban är från Uddevalla från början, men 1981 flyttade han till Jönköping.

- Jag var 18 och seglade på sjön på den tiden, när jag kom hem från en sån resa tänkte jag att jag skulle hälsa på en kompis. Men då hade han flyttat till Jönköping, hans pappa hade fixat både jobb och lägenhet åt honom här i Jönköping. Då tänkte jag ”då tar jag tåget och åker och hälsar på honom”, sen kom jag aldrig hem mer utan blev kvar här, skrattar Urban. Urban började jobba på Norrahammars bruk, träffade sin fru, Anne, bildade familj och bosatte sig i Taberg. Sönerna Mikael, Fredrik och Niklas har samtliga spelat hockey i Dalen, även om det i den sist nämndes fall inte blev någon längre karriär.

- Han provade att spela hockey han också en gång i tiden, men det gick inte för man fick ju ont i fötterna och blev svettig, det var ju inte bra. Han blev en soffpojk och satt hemma och kollade på film med mamma, skrockar Urban och ler. Jag berättar för Urban att rubriken på hans intervju kommer bli Mr. Dalen. Rubriken är inte något som undertecknad kommit på själv, utan den har växt fram efter allt som berättats om Urbans insats och arbete för klubben. Vad tycker han själv om epitetet han har fått?

- Varför får man det? Det är väl för att man ”bor” här nere mestadels, konstaterar han och skrattar. Sen har jag barn som varit väldigt intresserade av ishockey och man har aldrig fått missa en match. Det har dom sett till. ”Pappa, idag spelar Dalen borta, bussen går då och då, ring tränaren, vi ska åka med!”, dom hade järnkoll. Det var aldrig några problem. Eftersom min fru är så social på sitt jobb, hon jobbar inom hemtjänsten, så tyckte hon att det var rätt skönt när hon kom hem från jobbet och vi försvann iväg till ishallen, så hon fick ”stänga av” och rå sig själv ihop med den yngste sonen, säger Urban och ler. Nu för tiden är det Urban och mellanpojken Fredrik som försöker åka på de flesta bortamatcherna.

Urban är på plats på samtliga hemmamatcher och ser även en hel del träningar. Så även fast han inte är på kansliet mer än fyra timmar per dag, är han desto mer timmar i Skandiamäklarna Center, som supporter och hockeyintresserad. - Jag brukar möta frugan i dörren på eftermiddagen och säger ”hej hej, jag åker en sväng till ishallen och kollar läget”, sen går jag där och skrotar. Det är alltid någon som undrar eller behöver hjälp med något när man är i ishallen, det blir ju så eftersom jag är anställd. Då får man ju hjälpa till.

Detta var del ett av två med Urban Karlsson. I del två, som kommer idag, kan ni bland annat läsa om vilka som är hans favoritspelare under alla hans år i HC Dalen. 

Urban är min mosters man, min gudfar och pappa till tre av mina kusiner. Så självklart måste han få en självklar plats i min blogg! 

Då har jag inaktiverat mitt facebook-konto, av en herrans massa själ men mest för att jag tröttnar på alla dessa förfrågningar, alla mail som dyker upp som jag INTE vill ha & pga att folk LEVER sitt liv genom facebook. Herregud, vad är det som har hänt med vår värld? Istället för att skicka ett PM om att fika den och den dagen, den och den tiden - RING DIN VÄN! (om ni nu är vänner) Jag kan erkänna att jag vart väldigt fäst vid facebook, men det är mycket som sker där som ingen egentligen bryr sig om. Nää, jag tror jag kommit i ett skede av livet då jag inte behöver hävda mig & få folk att tycka synd om mig; för det är det definitivt inte!  Ni som vill följa mig, jag finns på Instagram. "tuulisen" heter jag där, så bara följ mig. Mitt konto är offentligt ^^

Såhär fin & svettig såg jag ut efter dagens träningspass :p

Underbara människa!

Sjukt roligt ! :)

Hela denna dagen har vart full av ångest & jobbigheter. Var ute & gick 1,94 km innan men det räckte inte. Ska ladda min iphone lite & sen trotsa det där gråa, dystra vädret och gå ett par km till. Ångesten som kommer när jag mår såhär är skitjobbig. Önskar att man kunde slippa det. Jag känner mig alldeles tom inuti, samtidigt som världens alla sinnesstämningar bökar runt i mig. KUL - ELLER INTE! Inte ens mina piller funkar som jag fått för just denna sortens attacker. Great. Får väl trösta mig med att jag kommer ut i alla fall på promenad..

OCH JO - Jag får möta allt detta helt ensam..

ingen förstår mer än jag vad det innebär att känna såhär..