Mr. Dalen. Del 1

Under sommaren kommer hemsidan  publicera några reportage om folket runt omkring klubben. Alltså folket som får föreningen att drivas framåt och utvecklas, men som kanske inte får så stor uppmärksamhet i normala fall. Det finns nog ingen inom föreningen HC Dalen som inte vet vem Urban Karlsson är. Den 52-årige kanslisten är inne på sitt tjugonde år som verksam inom föreningen och sitt trettonde som halvtidsanställd. En riktig veteran med andra ord. Liksom så många andra engagerade föreningsmänniskor, var det barnens idrottande som ledde Urban in i HC Dalen.

- Det var när äldste sonen började, sen har det bara rullat på, säger Urban och drar sig till minnes att året var 1995. Först var man med som ”vanlig förälder” under de första åren, det var mycket lotterier på den tiden och någon i laget var ju tvungen att ta hand om det. Eftersom jag hade två grabbar som spelade och ”bodde” i ishallen redan då, var det lika bra att det blev jag. Försäljning av alla slags lotter är en mycket viktig inkomtskälla för många klubbar ute i vårt avlånga land, men ibland kan det vara knepigt att få ihop allting administrativt. Urban började hjälpa HC Dalens kansli med att, bland annat, ansvara för försäljningen av bingolotter för föreningens samtliga lag, en insats som sedermera ledde till att han i februari 2002 anställdes på en halvtidstjänst som kanslist.

- Dom tyckte väl att jag gjorde ett bra jobb här på kansliet. Jag skadade ryggen 1991 och gick hemma och var sjukpensionär med sjukbidrag. Så jag började arbetsträna på kansliet här och det ledde senare till att jag anställdes. Det är ett jobb som passar mig, det är inte stillasittande men inte heller några tunga lyft. Urban trivs med sitt jobb, mycket beroende på att ingen dag är den andra lik.

- Det finns inga ”vanliga” arbetsdagar, skrattar han. Det man planerar att man ska göra den ena dagen, det brukar ta tre-fyra dagar innan det blir gjort. Det kommer alltid något emellan hela tiden. Han har minst sagt ett varierande jobb, Urban. Han gör alltifrån att göra is-schema, beställa varor till att se till att spelarna i A-laget har rena träningskläder till dagens träning. Urban är från Uddevalla från början, men 1981 flyttade han till Jönköping.

- Jag var 18 och seglade på sjön på den tiden, när jag kom hem från en sån resa tänkte jag att jag skulle hälsa på en kompis. Men då hade han flyttat till Jönköping, hans pappa hade fixat både jobb och lägenhet åt honom här i Jönköping. Då tänkte jag ”då tar jag tåget och åker och hälsar på honom”, sen kom jag aldrig hem mer utan blev kvar här, skrattar Urban. Urban började jobba på Norrahammars bruk, träffade sin fru, Anne, bildade familj och bosatte sig i Taberg. Sönerna Mikael, Fredrik och Niklas har samtliga spelat hockey i Dalen, även om det i den sist nämndes fall inte blev någon längre karriär.

- Han provade att spela hockey han också en gång i tiden, men det gick inte för man fick ju ont i fötterna och blev svettig, det var ju inte bra. Han blev en soffpojk och satt hemma och kollade på film med mamma, skrockar Urban och ler. Jag berättar för Urban att rubriken på hans intervju kommer bli Mr. Dalen. Rubriken är inte något som undertecknad kommit på själv, utan den har växt fram efter allt som berättats om Urbans insats och arbete för klubben. Vad tycker han själv om epitetet han har fått?

- Varför får man det? Det är väl för att man ”bor” här nere mestadels, konstaterar han och skrattar. Sen har jag barn som varit väldigt intresserade av ishockey och man har aldrig fått missa en match. Det har dom sett till. ”Pappa, idag spelar Dalen borta, bussen går då och då, ring tränaren, vi ska åka med!”, dom hade järnkoll. Det var aldrig några problem. Eftersom min fru är så social på sitt jobb, hon jobbar inom hemtjänsten, så tyckte hon att det var rätt skönt när hon kom hem från jobbet och vi försvann iväg till ishallen, så hon fick ”stänga av” och rå sig själv ihop med den yngste sonen, säger Urban och ler. Nu för tiden är det Urban och mellanpojken Fredrik som försöker åka på de flesta bortamatcherna.

Urban är på plats på samtliga hemmamatcher och ser även en hel del träningar. Så även fast han inte är på kansliet mer än fyra timmar per dag, är han desto mer timmar i Skandiamäklarna Center, som supporter och hockeyintresserad. - Jag brukar möta frugan i dörren på eftermiddagen och säger ”hej hej, jag åker en sväng till ishallen och kollar läget”, sen går jag där och skrotar. Det är alltid någon som undrar eller behöver hjälp med något när man är i ishallen, det blir ju så eftersom jag är anställd. Då får man ju hjälpa till.

Detta var del ett av två med Urban Karlsson. I del två, som kommer idag, kan ni bland annat läsa om vilka som är hans favoritspelare under alla hans år i HC Dalen. 

Urban är min mosters man, min gudfar och pappa till tre av mina kusiner. Så självklart måste han få en självklar plats i min blogg! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt huvud är ett virrvarr av känslor, tankar och diverse andra miljoner känslor. En kopp te och sen cykla iväg till Nova, men måste cykla försiktigt då snön ligger på backen..    Har ni någon snö i er kommun? ...

Satt och filosoferade lite, medan mamma kollade på gamla bilder på er.Där kom ditt skratt, som jag nu inte hört på så länge. :(Hela hjärtat snördes ihop och jag kände mig med ens så ledsen och sorgsen..Att leva med att aldrig mer få höra dig skratta ...

Idag har jag vart duktig! Har sökt jobb, handlat ingredienser till gulaschsoppa, pantat lite och hjälpt mamma med tvätten. Lite snäll får jag väl ändå vara, då mamma ställer upp jämt på mig <3   Ville mest bara skriva ett par rader och dela me...

Då har jag landat hemma igen, efter en underbar vecka på Gran Canaria. Det var bara jag och mamma som åkte. Att fått njuta av värmen - bara vi två, det var underbart. <3    Första gången jag flög sen jag var 12 eller något, så var lite nervös....

Ja, så länge höll jag mig borta från Skillingaryd. Känns ändå väldigt skönt att få komma "hem" igen, då livet i Jönköpings kommun inte var så behagligt alla gånger. Ångrar inte att jag flyttade till Norrahammar, men ångrar inte att jag flyttade tillb...