Då har man precis kommit hem, efter en liten överraskning. Min vän hade fipplat ihop en försenad födelsedagspresent till mig. Gissa om jag blev glad! Fick en sån där plånka att ha kreditkort och sånt i, samt att vi såg Terminator : Genesys. Som jag har väntat på att få se den! Och idag blev det sant. Jag uppskattar gesten väldigt mycket, för det är exakt vad jag behöver nu. Umgänge med en vän som kan få mig att skratta, som vet allt om precis allt. <3 TACK A-L för detta! Vet du hur glad jag blev? :)

Då har jag och min väninna A-L varit och strosat runt bland mat, dofter & godsaker. Vi åt thaimat idag, vilket satt väldigt fint faktiskt. Finns dock annat jag skulle vilja testa på, såsom krokodilburgare, paella & polsk gulasch. Mycket tid har man, men desto värre med pengar :/ Önskar man kunnat vunnit sådär 10.000 så man kunde smakat allt men ändå kunnat haft pengar kvar :)

Är hemma för att ta det lite chill, för att sedan dra in till stan igen. A-L har något bus på gång, så man får väl försöka vara lite piggelin sedan :)

Nu har jag tittat & läst lite om folkhögskolan i Grimslöv. Verkar vara en söt liten skola, med bra lärare och så. Dock så har utbildningen jag vill göra krav på sig. Man ska ha en treårig gymnasiebehörighet. Och det har jag ju inte. Hoppade av skolan, för jag var så trött ju. Finns det andra folkhögskolor i Växjö som har massageterapeut-utbildningar?

Jag skulle vilja så gärna gå på en dejt med någon som det klickar massor med. Någon som jag helt ärligt inte kan tänka mig att leva utan, eller någon att se en framtid utan. Att kunna få vakna upp bredvid personen i fråga, skulle vara ett privilegie som gör hela min hud knottrig. Att viska ett tyst godmorgon eller le mot personen innan man lägger sig är något jag drömmer om.

Jag har varit sambo två gånger och tyvärr har båda gångerna gått och skogen. Av den ena eller den andra anledningen. Känner mig inte så säker som sambo, så det blir ingen ihopflytt förrän jag verkligen vet att det kommer hålla för evigt. Varit förlovad två gånger också, vilket jag anser är en gång för mycket. En ring ska symbolisera kärlek och trofasthet, tills livet skiljer oss åt, inget man bara kastar dit på fingret och tror att allt ska lösa sig. För det gör det inte. Allt blir så mycket svårare att reda upp om man krånglat till det med ringar. Jag menar nu inte att alla som förlovar sig eller gifter sig är blåögda och naiva, för jag har två systrar som är förlovade, min mamma är förlovad, min lillebror har varit.. Jag menar bara att man inte ska förlova sig för att man KAN utan för att man VILL. Jag hastade tyvärr in i ena förlovningsgrejen och det ångrar jag, ringen var vacker men vad spelar det för roll om hela förhållandet sprack i sömmarna?

Hur ska man då våga dejta igen? Har vart på två träffar sen jag och D gjorde slut, båda gick inte som hoppades på. Första killen var trevlig och söt, men där klickade det inte alls hos mig. Han kände detsamma. Kille nummer två träffade jag vid två tillfällen. Trivdes jättebra med honom, han var skitfin och allt, men det gick käpprätt åt skogen för jag inte är hans typ. Sånt känner man väl efter första dejten? Eller är det jag som bara känner sånt? Har i alla fall fått lite avsmak på det där med att träffa killar, för jag har insett att det enda de vill är att doppa och sen tro att allt är okej när de blir svinaktiga. Men, om det mot förmodan FINNS någon vettig karl kvar i detta land - tag kontakt! Jag vill ju kunna gå på en dejt utan att bli förd bakom ljuset liksom. Tror inte att någon kvinna - eller man för den delen - vill bli sådär utnyttjad och full av ångesttankar.

Då är man vaken. Och sömnen har flugit sin väg. Inte alls okej, känner jag.. Ska ju upp kl 8, för att åka iväg på möte och grejer, men jag vete katten om jag orkar det. Får ev skjuta upp träffen en dag och sen bara sova hela dagen. Rätt jobbigt är det allt, för det är något som stör mitt sinne; som i sin tur gör mig sömnlös. Great - eller inte! Jag har kommit i underfund att jag lovat för mycket igen, när det gäller olika grejer. Vill ju att hon ska tycka om mig, så självklart ställer jag upp; men helt ärligt så kommer jag nog inte orka aktivera vovven så som jag hoppats på. Hoppas att mitt mående blir bättre i allafall och att hundens närvaro gör mig lite gladare.

Jag kan inte fatta varför jag fortfarande är så ledsen. Tårar stora som tennisbollar föll igår, men idag lyser dem med sin frånvaro. Hade hellre velat gråta, så jag fått ur mig allt jobbigt, men nej; självklart vill de inte infinna sig när jag mest behöver dem.

Jag lovade mig själv efter mitt förhållande med D att inte falla så hårt för någon igen, men det höll jag inte i så länge nej. Hur många käftsmällar ska man ta innan man havererar och går sönder helt? Igår kändes som om någon rivit ur mitt hjärta, klivit på det miljoner gånger & sen stoppat tillbaka det i kroppen. Jag kunde inte andas, för det kändes verkligen som om någon höll ett hårt tag om min strupe. Panikångesten kommer när man minst anar det, men inga mediciner i världen hade kunnat hjälpt mig då.

Jag hoppas verkligen att jag inte trillar dit igen, för jag kommer inte orka med ännu ett nederlag. Mitt 31:åriga hjärta har vart med om så mycket, som lämnat enorma ärr. Ingen människa bör vara med om det som jag vart med om. Svek, sorg, dödsfall, mobbning, falska vänner, energitjuvar.. Listan kan bli jävligt lång, men jag anser att det får vara bra NU! Jag kommer inte orka fortsätta på detta viset, så nu får jag bryta den jobbiga spiralen.

Jag älskar, älskar, älskar dig! Det är du & jag D. Det är vi! För alltid! 

Äntligen funkar sidan där jag brukar redigera mina bilder. Har haft lite abstinens för att det inte funkat ;) Har trixat med några bilder i allafall, så jag lägger upp en bild från Malmö 2014 för att visa att jag är glad :) Druckit te, ätit gröt & redigerat bilder - vilken skön morgon, måste jag erkänna! ^^