Jag har vart väldigt duktig idag. Cyklade nästan 1 mil, 9,73 km för att vara exakt. 43,13 minuter tog det :) Jag är så jävla stolt över mig själv! Känns bra, att ha cyklat så pass långt utan att stannat en enda gång. Nästa gång jag cyklar den rundan så har jag minskat med 3,13 minuter. Därefter minskar jag tiden varje gång jag tar den rundan. :)

Pratade med en sjuksköterska nyss från Norrahammars vårdcentral. Berättade om smärtan i mitt ben, som bara ökar i styrka. Hennes råd var att fortsätta med mina övningar, använd tens-apparaten & motionera. Jag ska ta alvedon om smärtan inte blir bättre, men jag vill helst inte hålla på och knapra piller tre gånger om dagen. Ska i allafall ta och cykla en sväng med mammas cykel. Behöver ändå röra på mig, så varför inte med cykel. Jag kommer falla i bitar om jag inte gör något åt min situation. Jag har ju ont i baksidan av låret och i ena skinkan. Kan inte sitta en längre stund, så då lägger jag mig hellre ner. Kul att ligga - inte! Nä, nu får det allt vara bra med allt detta. Jag är 31 år och jag kan INTE tillåta mig till att ha ont för länge, för jag vill inte bli stillasittande för att det gör ONT. 

Jag har gått & blivit kär. Inget låtsas-kär, utan på redigt. Det är inget skämt, för hon är tamejfan det vackraste, snyggaste och mest tilltalande jag sett på flera år. Ruby, jag älskar dig!

Denna dagen har vart helt okej, även om det har regnat och grejer. Var uppe hos L & J och hämtade min cykel, men det blåste som satan & regnade småhagel typ. :s Hade klänning på mig och ingen jacka, så jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Hallelujah för den svenska sommaren. Regn och rusk, men även lite solsken har vi ändå fått se.

Snart är Onsdagen här.. Ska till Värnamo en sväng och sen ska jag åka till J. 

Nu så står min fina lillebror och steker pannkakor, som vi ska smaska på sen. Börjar med lite vattenmelon tills det är klart :) Att frukt kan vara såååå gott ! Har missat helt det där fräscha och fruktiga som frukten bär med sig. :)

Ha en bra fortsatt kväll, alla fina!

Midsommaren är över för denna gång. Att några timmas förtäring av alkohol kan ge dygn av ångest och fullkomligt banka skiten ur en. Jag som skulle ha en nykter midsommarafton, men det gyllene guldet lockade lite. Drack inte så jättemycket ändå, för jag har inte haft ont i håret idag. Tur är väl det ;-) Har sovit, ätit och grejat lite idag, men jag kan säga att dagen efter alltid är värst :s

Molnen hopar sig på himlen, så det börjar väl regna snart. Mindre kul, men jag får en anledning till att sitta inne och kolla på Gossip Girl resten av dagen. Ska se om jag kan fixa till lite kvällis tills mamma kommer hem från jobbet, så hon slipper laga det.

Tack alla inblandade för gårkvällen. Nu kan jag lägga midsommar bakom mig & förebereda mig mentalt för mitt hinder som nalkas. Ha en bra fortsatt kväll, peeps!

Klä dig fint & kamma till håret,
smeta på lite läppglans
Vid den här tiden på året
bör alla få en ny chans

Det känns helt ärligt som om jag gett upp hoppet om allt, speciellt om min viktnedgång. Sköterskans ord från i Måndags sitter i som berg. Jag vill och jag kan verkligen fortsätta kämpa, men jag behöver antagligen denna veckan för att "läka" ut. Lite har jag väl rätt att andas & "fela" lite? Har hållit strikt kost i fyra veckor, förutom lite alkohol vid två tillfällen och lite tilltugg. Man har en liten nedåtgående spiral ibland och den har tyvärr kommit hit nu. Jag ska låta stormen lägga sig innan jag ger mig in i orkanen igen. Men NU ska jag äta gott, utan dåligt samvete. Har en vägning på Måndag igen, men troligen visar inte den mycket ner i och med att jag helt ärligt inte promenerat så mycket denna veckan. Får väl försöka pallra mig på en långkörare på Lördag & på Söndag. Har ju ändå lite framförhållning, så om en vecka eller två går åt helvete så hinns det rättas till.

Igår hade jag en fruktansvärt jobbig dag. Tårarna bara flödade. Satt vid datorn igår morse & lyssnade på musik. Och där kom tårarna. Tittade på OITNB och en scen fick mig att gråta som ett barn. Minsta lilla grej eller minsta lilla överansträngning fick mig att börja böla. Är nervös för Onsdag, är ledsen för att J har det tufft, är orolig över min gudsons hälsa. Vad fan, liksom? Inte gråtit på hur länge som helst. Jag kan tro att allt beror på att det är så mycket som hänt på så kort tid, så det till slut fick bägaren att rinna över. Säkerligen har jag massor med tårar kvar i kroppen, men jag tillåter inte mig själv att börja gråta nu. Inte under denna helgen. Inte under veckan som följer heller, för då är J hos mig. Tårarna får komma en annan månad.

Nu när jag tänker efter så är det alltid samma visa vid denna tidpunkt. Väl dolt oftast, men ibland går det inte att dölja. Kanske är det för att halva sommaren gått? Kanske är det för att jag tänker för mycket på tiden som varit? Kanske är det för att det regnar hela tiden? Kanske är det för att jag helt enkelt vill GÅ VIDARE så mycket så att jag helt enkelt inte ids och står och stampar på samma plats? Ge mig en knuff så jag kan börja röra mig framåt igen!

Godnatt från Norrahammar..