Tårarna har varit många idag. De har runnit som rännilar & lämnat enorma märken på mina kinder. Att det kan göra så ont att skiljas från något man älskat så högt.. Ibland undrar jag hur jag ska orka fortsätta, men min envishet & min finska sisu sporrar mig till att fullfölja allt. Även om vi går skilda vägar kommer jag älska dig, tills döden skiljer oss åt. 

Vem ska gnaga på mitt halsband nu, och lämna såna där kittlande känslor på min hud? Vem ska väcka mig om morgonen med sin sträva lilla tunga? Vem ska nu bita mig i foten för att påminna om att du finns här? Vem ska sitta nedanför toastolen när jag sitter där, vem ska vakta mig i duschen, vem ska ligga så nära så jag kan känna dina hjärtslag? 

Det gör mig ont att jag är tvungen att låta dig flytta, men du får inte den uppmärksamhet som du behöver. Du ska vara hos någon som kan leka med dig, som har all tid i världen för dig, som gosar & kelar med dig så fort du vill & kan. 

Min vackra fina, svarta primadonna! Jag älskar dig så mycket, så det är det bästa för dig. Jag kommer sakna dig, kommer gråta efter dig, kommer undra varför du inte kommer & väcker mig längre.. Jag älskar dig så mycket, Zymphony. Du anar inte. Jag blev förälskad i dig, så fort jag lade min blick på dig när du var liten. <3