Nu har jag startat en facebook-sida för smycken och sånt som jag gjort. Kika in där, kanske något av intresse? :)

https://www.facebook.com/tuulisenshantverk

Jag kom ut som bisexuell 2004. Har levt i tron om att det är det enda rätta. Nu på senare år har jag dock insett att så inte är fallet. Jag har haft ett gäng funderingar på varför mina förhållanden med män inte håller, varför det känns olustigt att kyssa dem, varför jag är allmänt ointresserad av vad de har att erbjuda. Hade en fas då jag "trodde" att jag helt enkelt var trött på att expojkvännen/erna tog på mig, men nu, massor med år efter har jag insett att jag helt enkelt inte är intresserad. Alls. Jag är homosexuell. Det känns skönt att ha det nedskrivet, även om det är så pass offentligt som här; men det är sanningen. Jag kunde aldrig tro att jag skulle våga lämna ut mig såhär på detta viset, men så är nu fallet.

Jag har vart tillsammans med en tjej för många herrans år sen och sen har jag haft kontakt med någon, som betydde mycket. Dock är vår vänskap slut. Hon valde att välja någon annan. Det kom som en käftsmäll, men efter incidenten mellan mig och henne så har jag blivit lite starkare. Lite tryggare. Jag är 31 år och detta känns som en frihet att kunna berätta detta. Dock vet jag inte hur jag ska kunna berätta för min mamma och min resterande familj. Det var jobbigt då, för 11 år sen, tror det blir ännu jobbigare nu.

Min mamma vet nu, att jag är into girls. Hon sa att hon älskar mig oavsett vilken läggning jag har, men man är ju ändå rätt nervös när man ska komma ut med något sånt här. Var orolig att mamma skulle stöta bort mig och så, men det blev jag inte. Mina syskon har vetat ett tag. Har lovat min familj att bete mig som folk om jag tar med nån tjej hem nån gång. Nu slipper jag smyga med detta & det är en enorm befrielse. ♡