Min fobi som är rädsla för spindlar, har jag haft så länge jag kan minnas, men jag ska ta och berätta för er varför jag är så djävulskt rädd. Jag och min familj var ute på landet hos forna bekanta när jag kanske gick i fjärde klass eller så. Ni vet sånt där lantställe med kossor, miljoner flugor och andra kryp. En tidig morgon när jag låg och sov, men började vakna till - hörde jag någon som kom in i rummet. Något placerades försiktigt på mitt ansikte. Och det var en sån där leksaksspindel. Minns inte alls vem som gjorde det eller varför, men efter den gången så är jag fruktansvärt rädd för spindlar. Hur små de än må vara så önskar jag att fanskapena kunde typ utplånas.

Jag tycker inte om att de finns alls, men jag försöker leva så normalt som det går. Dock så försöker jag att fokusera min blick på något helt annat om jag mot förmodan snabbt skulle märka av en spindel, allt för att inte känna varenda hårstrå resa sig. Jag bor i ett gammalt hus med tre våningar och vid porten hänger det alltid spindlar, både från tak & väggar. Försöker kvickt ta tag i dörren och rusa in genom den för att slippa känna ångesten när jag vet att spindlarna är endast centimeter ifrån mig. Många säger att man lär sig att "gilla" sin fobi, men det gäller absolut inte mig.

Jag skulle aldrig i mitt liv kunna vara med på program som fear factor där de slänger ner dig i en kista och släpper ner håriga äckliga spindlar. Nej, min fobi kommer aldrig försvinna; oavsett hur mycket jag än önskar att det kunde göra det. Det mest negativa med min fobi är väl att jag inte vågar vistas på ställen där jag vet att de finns. Typ källare eller andra fuktiga utrymmen. Att känna sig handlingsförlamad är inget jag strävar efter, men jag blir helt paralyserad när jag ser en spindel springa över golvet / taket / väggen. Hur fan kan de vara så snabba?!

Ingen i min närhet förstår hur jag har det, för de tycker jag är mest löjlig. Men det är inte löjligt att vara rädd för något. Ingen i min omkrets är rädd för spindlar vad jag vet, men de har väl antagligen andra fobier. Har inte gjort något för att komma över rädslan, för det skulle inte funka. I alla fall inget humbug som psykos eller sånt skit. Och att låta en spindel klättra på mig skulle aldrig falla mig in. Aldrig!

Jag är helt medveten om att jag är rädd för spindlar, men det ger ingen annan människa rätt att håna mig eller ens föreslå dumheter som att hålla i dem eller så. Nej, låt mig ha min fobi ifred, inte fan är jag där och tvingar dig att komma över din rädsla!

Hårresande hälsningar, från mig till er.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt huvud är ett virrvarr av känslor, tankar och diverse andra miljoner känslor. En kopp te och sen cykla iväg till Nova, men måste cykla försiktigt då snön ligger på backen..    Har ni någon snö i er kommun? ...

Satt och filosoferade lite, medan mamma kollade på gamla bilder på er.Där kom ditt skratt, som jag nu inte hört på så länge. :(Hela hjärtat snördes ihop och jag kände mig med ens så ledsen och sorgsen..Att leva med att aldrig mer få höra dig skratta ...

Idag har jag vart duktig! Har sökt jobb, handlat ingredienser till gulaschsoppa, pantat lite och hjälpt mamma med tvätten. Lite snäll får jag väl ändå vara, då mamma ställer upp jämt på mig <3   Ville mest bara skriva ett par rader och dela me...

Då har jag landat hemma igen, efter en underbar vecka på Gran Canaria. Det var bara jag och mamma som åkte. Att fått njuta av värmen - bara vi två, det var underbart. <3    Första gången jag flög sen jag var 12 eller något, så var lite nervös....

Ja, så länge höll jag mig borta från Skillingaryd. Känns ändå väldigt skönt att få komma "hem" igen, då livet i Jönköpings kommun inte var så behagligt alla gånger. Ångrar inte att jag flyttade till Norrahammar, men ångrar inte att jag flyttade tillb...