Direktlänk till inlägg 10 januari 2015
Då ska vi se om jag lyckas formulera mig något sånär utan att röra till det för mig själv, eller för er ; för den delen.
Jag har för många år sen insett att leva som monogam inte är något för mig. Har känt mig attraherad och förälskad till flera människor, samtidigt som jag varit monogamt tillsammans med någon. Det började väl egentligen som tonåring, då jag blev kär i första personen. Som i sin tur hade en god vän, som jag blev vän med & som jag sedan blev förälskad i. Tiden gick och jag hade inga som helst tankar på att jag skulle vara annorlunda.
Nu, för ca 10 år sedan, då jag föll för min första flickvän - föll jag även för N, den vackra smidiga, lilla katten. Hon fullkomligt tog andan ur mig, på ett sätt som min dåvarande flickvän inte gjorde. Var förälskad upp över öronen i båda två, men pga ett misstag mellan mig och N så tog det slut innan det ens hann börja. I samma veva (med några veckors mellanrum), tog det slut mellan mig och A.
Har haft pojkvänner, som jag verkligen tyckt om & älskat. Men något har fattats. Då började min onda destruktiva spiral, där jag automatiskt sökte mig till andra män & låg med dem. Pojkvän 1, 2 & 3 råkade ut för mina otrohetsgrejer.
Jag vet att jag INTE är den monogama typen, men varför ska jag alltid envisas med att vara med bara EN? Det kommer ju definitivt inte att bli bättre, bara för att jag "tror" att det kommer lösa sig.
Vad är jag rädd för? Att min familj ska ta avstånd? Jovisst, det är jag - livrädd ; men älskar de mig så kommer de förhoppningsvis ignorera antalet partners jag har. (om jag någonsin kommer finna en partner igen).
Hur ska jag göra för att klara av att hitta dit jag verkligen vill?
(detta var verkligen inget lätt inlägg att skriva, men jag måste få utlopp för vad jag känner & för hur jag "är")
FÖRLÅT - ni som blir illa berörda.
Mitt huvud är ett virrvarr av känslor, tankar och diverse andra miljoner känslor. En kopp te och sen cykla iväg till Nova, men måste cykla försiktigt då snön ligger på backen.. Har ni någon snö i er kommun? ...
Satt och filosoferade lite, medan mamma kollade på gamla bilder på er.Där kom ditt skratt, som jag nu inte hört på så länge. :(Hela hjärtat snördes ihop och jag kände mig med ens så ledsen och sorgsen..Att leva med att aldrig mer få höra dig skratta ...
Ja, så länge höll jag mig borta från Skillingaryd. Känns ändå väldigt skönt att få komma "hem" igen, då livet i Jönköpings kommun inte var så behagligt alla gånger. Ångrar inte att jag flyttade till Norrahammar, men ångrar inte att jag flyttade tillb...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 | 11 | |||
12 |
13 |
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 |
|||
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|