– Jag vet att jag har brutit mot lagen, men jag ser mig inte som kriminell, säger Jens Waldmann, 36 år.

Vi träffas i hans bostadsrätt i södra Vaggeryd. Om några veckor är det rättegång och han riskerar fängelse. Men nu väljer han att gå ut och berätta sin historia.

– Jag vill inte bli sedd som ”killen med knarkfabriken”, inte klumpas ihop med missbrukare. Jag vill inte att folk ska tro att jag har försett skolungdomar med knark – jag har aldrig överlåtit ett gram, aldrig tjänat en krona.

– För mig handlar det om min rätt till en medicin som får mig att fungera. Jag vet att det finns många fler som jag, som har behov av cannabismedicin. Men kriget mot knark går ut över möjligheten för oss att få medicin som fungerar.

Ångest och depression

Jens Waldmann berättar att han har lidit av svår ångest och depression större delen av sitt liv. Det blev konstaterat i övre tonåren, men han tror själv att det började redan under skoltiden, fast det aldrig blev utrett då.

– Jag hade svårt att sköta skolgången…

Det var först när en chef fick iväg honom till företagshälsovården som han fick hjälp.

– Jag fick antidepressiv medicin och det gav en liten boost – jag trodde att jag var på rätt väg, att problemen skulle lösa sig. Men det hjälpte inte.

Han fick svårt att handskas med livet och under perioden 19-24 år blev det mycket strul med sprit, droger, blandmissbruk, aggressivitet och dumheter.

Mycket medicin

Men så nådde han en punkt när han kände att han helt enkelt inte orkade mer. Han bestämde sig för att sluta och tog kontakt med Narkopool i Göteborg, där han då bodde.

Ett par dagar senare berättade hans dåvarande flickvän att hon var gravid. Ännu en sporre för att förändra livet.

Han fick hjälp med samtalsterapi och mediciner. Men ångesten och depressionen fanns hela tiden kvar. 2004 flyttade han tillbaka till Vaggeryd och behandlingen fortsatte i Värnamo. Men det hjälpte inte.

– Jag fick mer och mer mediciner – större och större doser. Jag blev riktigt trög i huvudet.

Dessutom hade medicinerna flera biverkningar, bland annat enorma svettningar, trötthet och viktuppgång.

Testade marijuana

För sex år sedan träffade han sin nuvarande fru och hon ifrågasatte om det här med medicineringen verkligen fungerade.

– Jag hade vant mig vid baksidan av medicineringen och fastnat. Antingen sov jag jättemycket, eller inget alls.

Så han bestämde sig för att fasa ut medicineringen. Det var då han via Internet upptäckte behandling med cannabis, som förekommer i flera länder och flera delstater i USA.

Han läste artiklar och tittade på dokumentärer och bestämde sig för att testa och köpte en liten tuss marijuana.

– Det var som om någon hade vridit på några rattar och fininställt hjärnan. Det inföll ett sådant lugn och jag insåg att det är så här jag ska må. Jag hade inte mått så bra sedan jag var ett barn.

Det finns numera cannabismedicin även i Sverige, bland annat för behandling av ms-sjuka. De ingår dock inte i högkostnadsskyddet.

– Den beskrevs som ”knarkspray” i media när den kom och läkare vågar ju inte skriva ut den. Därför känner jag och många andra oss tvungna att göra det olagligt.

Köpte frön på nätet

Han berättar att det inte är det omedelbara ruset som gör nytta utan det som kommer efteråt. Därför ville han få tag i marijuana med hög CBD-halt.

– För fem år sedan köpte jag frön på nätet. Det är lagligt. Men att sätta dem i jorden, som jag gjorde, är olagligt.

– Det funkade helt klockrent. Jag fann ro och en bas att bygga på. Förr har jag alltid haft ett behov av att riva sönder det jag har byggt upp, men nu har jag familj och har byggt upp en egen tatueringsfirma.

Han testade sig fram med doseringen.

– Det landade på en joint var tredje kväll. Efter att barnen gått och lagt sig.

Han och hans fru satte upp regler. Enbart röka var tredje dag och att han aldrig fick vägra ta en diskussion med henne om hon tyckte att det började gå över styr. Själv rökte hon inte.

Polisen ringde på

Det höll i fem år. Sedan röntgade tullen en försändning med frön och någon månad senare kom alltså tre civilklädda poliser och knackade på.

Vad hoppas du ska hända när du nu går ut och berättar?

– Jag vill att folk ska se att jag är en normalt fungerande människa och förälder som inte klappade ihop bara för att han gick sin egen väg. Jag vägrar att skämmas.

Han vill att frågan om behandling medicinsk cannabis ska lyftas upp i ljuset och diskuteras i Sverige.

– I dag behandlar vi barn med amfetamin och folk med mediciner från opiater. Starka, beroendeframkallande mediciner. Men det går inte att diskutera cannabis.

Riskerar fängelse

– Jag vill att någon läkare läser det här, någon som vågar gå mot strömmen. Och att fler kommer ut ur garderoben så att vi visar hur många vi är.

Vad fruktar du när du går ut offentligt?

– Att man ska tro att jag är en oansvarig förälder. Att jag ska dömas som knarkare.

Han hävdar att han inte har rökt något sedan polisens påhälsning. Vilket har inneburit att ångesten och sömnproblemen har kommit tillbaka. Depressionen lurar än så länge bara bakom knuten.

I slutet av augusti är det rättegång. Om han döms riskerar han fängelse.

– Jag undrar bara vad samhället skulle tjäna på att sätta mig i fängelse…

6 Augusti 2014