Mina ögon i närbild. Enjoy Mr X :)

Alltför många gånger så har jag känt att jag inte räcker till. Speciellt då när det gäller mina vänner. Många gånger verkar de ta mig för given, många gånger utnyttjar de mig, många gånger stjäl de all min energi och suger musten ur mig. Jag anser att man som VÄN inte ska gå efter hur folk ser ut, vad de har på sig, vilken hårfärg de har - eller något annat oväsentligt. Duger inte jag som jag är, så är jag definitivt "fel" vän för dig. Vad jag inte fattar är varför något i mitt yttre eller så skulle ha med vår vänskap att göra. När jag tänker till lite extra så är det mig som du försöker förändra, för jag passar inte in i din livsplan. Det gör mig mer förbannad än ledsen, för jag trodde i mitt stilla sinne att du var den där goda människan. Men vad fel jag hade. Borde insett det redan från början att du och jag inte är menade för varann. Aldrig varit.

Jag har säkerligen förändrat mig också, men jag är inte elak. Jag är rättvis och försöker få ordning på allt kaos runtomkring, även om ärlighetens ord sårar. Hellre sårad med sanningen än sviken med en lögn. Ser hellre till att mina vänner och min eventuella blivande partner kan säga sanningen istället för att ljuga ihop något skit och måla in sig själv i ett hörn.

Jag önskar så att jag kunde sluta upp med att vara så naiv, så blåögd & så dum så jag inte ser när du kastar runt på mig. Sluta upp med det, omedelbart! Jag blir grymt jävla stressad över den där energin du suger ur mig. JUST nu vill jag fokusera på min vikt (men inte för din skull). Så, backa & låt mig andas lite!