Jag har legat i sängen och tittat på " A little bit of heaven" och tårarna har runnit nedför mina kinder. Världens allra mest sorgligaste film jag sett på länge. Huvudrollsinnehavaren får tjocktarmscancer, men hon tror att hon vart stressad. Hon träffar en läkare som hjälper henne att orka kämpa igenom kemoterapi-behandlingen, men till slut avbryter hon den. Hon tar farväl av sina nära och kära, och när hennes doktor tillika pojkvän kommer och tar hennes hand på sjukbädden somnar hon in. 

Jag vet inte varför tårarna började rinna sådär ihärdigt, men jag tror att det är mycket känslor bakom tårarna. Jag har förlorat en nära vän i cancer, så jag tror att det gjorde allt så mycket värre. Man ska inte ta något för givet, för en dag så finns inte personen du bryr dig om längre. Älska och låt dig älskas. Kyss ihärdigt och besvara kyssarna med känsla. Omfamna, och låt dig omfamnas. 

När man kommit såhär pass långt i livet som jag kommit, i alla fall åldersmässigt; så vill man gärna ha en framtid framför sig som innefattar olika mål i livet. Det kan vara allt från att "välja" livspartner till att utbilda dig till det du så innerligt önskar. Jag tänker nu skriva ner hur jag vill ha det framöver, dock är ju inte allt hugget i sten, men några mål har väl alla; sen om alla målen uppfylls är ju en helt annan historia.

Familjeliv
Jag har vart singel sen i November 2014, inte jättelänge må tyckas, men ingen människa vill vara ensam för länge. Inte heller jag. Några meningslösa, sexuella möten är inget jag strävar efter, även om det vart några såna sen jag blev singel. Dock känner jag att jag inte vill ha den sortens "spänning" längre, om det inte kan utvecklas. Och med dem jag träffat är det stört omöjligt att ens försöka bygga upp något seriöst, av en rad olika anledningar. Nej, jag ska stänga de där två jobbiga dörrarna & öppna upp en ny. Jag vill ju bli förälskad igen, känna det där ruset och fjärilarna i magen, men ändå veta att det kommer lugna sig så småningom. Kunna bygga på något stabilt med någon och växa till mig ytterligare. Jag vill kunna träffa den där speciella människan och veta att det är rätt; det märks ju rätt tydligt så fort man ses egentligen. När man inte kan sluta titta på personen i fråga & bara vill sitta så nära som möjligt; det är då du känner att du måste göra ett val. Och jag tror att jag valt redan. (man kan ju inte vara så säker efter en träff, vad den andra personen tycker, men jag har fått positiva vibbar av det i allafall, så förhoppningsvis så är det lika oss emellan)

Jag har länge funderat fram och tillbaka på detta med barn och allt vad det innebär. Jag har velat haft barn, även om jag ibland känt att jag inte skulle klarat av det ensam. Jag och mitt X diskuterade det där med barn, men tur var väl det att det inte gick längre än så. Herregud, tänk att bli fast med honom för tid och evighet. Nej, tack - men nej tack! Dock känner jag att barn hade vart en mycket trevlig tillökning. Minst ett barn vill jag ha i allafall & det kommer nog ske så småningom, man får helt enkelt se.

Jobb & utbildning
Jag har ett tag funderat på det här med utbildning. Inte vilket som helst utan att utbilda mig till massageterapeut. Det är något jag skulle tycka om. Ge mina kunder en tillfredställande stund och lätta på deras bördor, få dem att må bra helt enkelt. Jag har ju masserat vänner och bekanta sen barnsben, så det känns som att jag har det i blodet lite, men det är ju skillnad på "hobby-massör" och utbildad massör. Finns utbildningar i orter att välja mellan, men jag ska få tummen ur & ansöka också. Dock krävs det studiemedel och dylikt, men är en del frågetecken kring det. Får avvakta lite & kolla upp det.

Att ha ett jobb att gå till vill jag också ha. Kunna visa att jag kan prestera, visa framfötterna & få mig själv att växa som människa. Jag är utbildad personlig assistent, men jag är villig att lära mig nya saker om det krävs. Är inte så enkelspårig med andra ord, utan jag kan utöka mina kunskaper. Jag är duktig på att städa, jobbat som lokalvårdare, jag är kreativ och lättlärd, jag är anpassningbar helt enkelt. Är flyttbar med om det skulle krävas för ett framtida jobb, även om jag trivs här i min del av Sverige. Men helt ärligt så har jag ju alltid velat flyttat till Götet, så vem vet, jag kanske blir en framtida Göteborgare? :)

Då är dejten över. Jag fick en heldag med henne i min stad. Visade henne runt, myste i solen, fikade lite. Vi åt inte jättemycket alls igår, blev varsin fralla vid lunchtid då vi strosat runt en stund, sen åt vi faktiskt ingenting mer än lite godis på bion. Vi tittade på Jurassic Park i 3D och det var verkligen en upplevelse. Älskade de förra filmerna som utgavs för flera år sen, så detta var ju nästan en självklarhet att se. Hon hade velat sett Pixels egentligen, men den gick under så konstiga tider, så vi hade ingen möjlighet att se den. Efter bion gick vi till Bishop arms och drack lite alkoholhaltiga drycker. Solen, hon & alkoholen gjorde verkligen min dag till något av det bättre.

Jag var så orolig att hon ångrat sig och typ hoppat av i Falköping eller så, för jag såg inte henne först när hon klev av tåget. Men sen kom hon där.. Vackrare människa har jag nog aldrig skådat! Och hennes ögon sen.. Jösses.. To die for.. ;) Söta, rara S.. Det virvlar runt i mig.. och den där pussen sen, som du gav mig på kinden.. oh my godness.. Det är kört.. Jag vill se dig igen..

Som ni förstår, kära läsare, så var dejten lyckad. Helt enkelt perfekt. Vår konversation flöt på även om det inte alltid var väsentliga saker vi pratade om. Finns bildbevis, men jag vill inte dela med mig av henne till er - än..

Då är det äntligen Fredag eftermiddag. Har tvättat, färgat håret, ätit & köpt blommor. Ifall någon missat så ska jag ju på dejt imorgon :) Är nervös och spänd inför vad som komma skall, men man får ta det som det kommer. Vi ska i allafall gå på bio, det blir Jurassic Park vi ska se. Skulle kunna titta på nån gammal svartvit dänga, bara det är med henne.. :)

Ikväll blir det alltså tidigt i säng, efter en helrenovering. Fixa håret, skrubba ansiktet och bada fotbad. Myspys. Man får väl göra sig extra fin inför imorgon :) Har blonderat mig också. Var ju halvblond innan med slingor bara, men nu är jag helblond. Nej, jag är inte naken; har en tubtoppsklänning på mig :)

Knåpade ihop ett smyckesset också, ett halsband och ett armband blev det. Såhär blev det :)

Nu tänker jag länka till en tjej som jag vill att alla ska ta del av. Hon har startat en blogg inom HBT-genren och i den bloggen kommer det upp videos på folk som vill dela med sig av sina historier. Det finns två inlägg i den redan, och ett tredje på gång. Inlägget som är på gång har jag knåpat ihop, så knalla in där & håll utkik. :) ♡

Jamie's blogg hittar ni HÄR. :) ♡

Hej, jag heter Tuula och det här är min historia.

Jag är bisexuell, men jag börjar helt ärligt känna att jag är i en annan del av den sexuella stegen nu. Gillar inte etiketter, men jag har länge känt en attraktion mot bara den kvinnliga delen av befolkningen, men inte vågat visa det. Eller ja, vågat är fel ord kanske, för det har jag verkligen gjort, men det har kanske inte funnits utrymme till att visa mitt rätta jag. Har länge vetat att jag inte varit som alla andra, och det är i alla anseenden. Familjens svarta får helt enkelt.

Jag klev ur den berömda garderoben för elva år sen, jag var precis fyllda tjugo år. Hade flyttat hemifrån och stod på egna ben, men mamma är och har alltid varit den som jag anförtrott mig åt. Minns att jag hade haft besök av en bekant några dagar innan jag skrev det där brevet till min mamma, så jag får tacka henne att hon gav mig mod till att släppa bomben. Skrev i alla fall ett långt brev om mig, om hur jag kände och om diverse rädslor. Jag var ju så rädd att hon skulle avvisa mig, att hon inte kunde ta mig till sig längre och älska mig som förr. På den tiden jobbade jag mycket och det gjorde mamma med, så vi pratade inte mycket på veckorna som gick efter att jag skrivit brevet. Blev paranoid och rädd att hon tagit avstånd, men så vart inte fallet. Vi pratade om brevet lite flyktigt och hastigt, men kände ändå att hon fanns kvar och inte hade ändrat sitt synsätt på mig. Jag menar, man ändras väl inte bara för att man öppnar sig och kliver ur garderoben? Jag tycker inte det i allafall.

Jag har inte diskuterat så mycket om detta med min läggning med mamma under åren som gått heller, men vissa enstaka gånger så har det kommit på tal och jag har suttit på helspänn. I onödan dock. Mamma säger hela tiden att hon aldrig kommer sluta älska mig, oavsett vilket kön min partner har. Men jag behöver inte sitta under en middag och hångla upp henne och låtsas som att det regnar. Min familj är inte dömande, men jag får lov att ta ett steg i taget, vill ju inte såra dem eller göra dem illa på något sätt. Mitt sätt att leva funkar utan tvekan bra såhär. Jag är öppen med min läggning men för min familjs skull så sköter jag det snyggt, så inte de blir utsatta för något.

Att bli utsatt för något hemskt har vi alla någon gång råkat ut för, men att folk är så inrutade och fördomsfulla att de inte kan låta två tjejer som tycker om varann vara ifred. Det har hänt mig. I min gamla ort så fanns det en pub som alla ortsbor samlades vid, det var stället alla var på när det var helg. Jag gick dit i sällskap med ett gäng personer och ett dåvarande ragg eller vad man ska säga. Kvällen började bra med dryck och trevligt umgänge. Sen spårade det ur när jag och hon kysstes offentligt. Någon blev stött och tyckte att vi var äckliga och att vi kunde sköta sådant bakom stängda dörrar. Min kompis som var med stod upp för oss och tyvärr fick han stryk pga det, men jag kommer vara honom evigt tacksam.

Innan jag kom ut ur garderoben så hade jag det jobbigt, känner nu i efterhand att mycket kanske beror på att jag inte vågade vara mig själv, för rädsla av att bli utsatt för både det ena och det andra. Mobbningen i mina forna ungdomsår sitter som berg i hjärtat, men tack vara de idioterna som gjorde mig så illa så lovade jag mig själv att aldrig någonsin döma någon eller vara elak mot någon som var annorlunda och som vågade stå upp för sig själv. De där människorna i min närhet, framförallt mina vänner, bryr sig inte om vilken läggning jag har. Varför skulle det ha någon betydelse liksom?

Jag har funnit styrka till att vara mig själv, och det kommer jag fortfarande vara. Tänker absolut inte ändra på mig för någon annans skull, varken utseendemässigt eller så. Min läggning är en del av mig och jag är förtjusande glad över den. Ingen kan få mig att ändra på mig eller så, försöker de så är de definitivt inga människor värda att ha i sin närhet.

Jag har sån fetångest så jag inte kan sova. Var ute och gick en sväng men inte ens det hjälpte. Känns som om detta kommer bli en vaken natt. Mindre kul dock, men jag får väl helt enkelt ta det. Fattar bara inte varför jag inte är trött, bör ju vara sjukt utmattad vid det här laget så som jag städat och grejat idag. Nåja. Blir väl bra..

Undra om ångesten kan bero på att jag inte skött mat & motion till 100 % de här två veckorna som gått? Ätit mycket skräp och druckit för mycket läsk också.. Jag MÅSTE verkligen komma igång med motionen och med ordentlig mat igen. Varje gång jag tittar mig i spegeln ser jag bara massa hud som hänger och slänger, det är skitjobbigt verkligen.Om man ändå kunde komma till målvikten nån gång så man kunde få bukplastiken. Det är det viktigaste jag skulle sträva efter, armarna och övriga kroppen går att åtgärda en annan gång, men det är mest vid mage och buk som allt är..

HJÄLP mig att orka kämpa till mål. Jag ber..

Äntligen hemma igen. Sovit borta hela helgen, från Fredag till Lördag hos min älskade mamma & från Lördag till Söndag i Hyltebruk hos Tessan och hennes familj. Var i Ljungby igår och dansade lite på Harrys och sen innan dess var vi och knallade runt och kikade och så. Rätt rund under fötterna var jag i alla fall, för jag drack vin innan vi for iväg som om jag aldrig skulle få se morgondagen. Glada i hågen, berusade och lyckliga gav vi oss av.. I morse när jag vaknade hade jag ont i håret, så det var väldans lyckat igår.. (tål absolut inte mycket i alkoholväg, höhö)

Dock är det slut med alkohol nu ett bra tag till, dags att ta tag i vikten igen och skärpa till mig. Ska börja räkna kalorier igen och promenera oftare än vad jag gjort på några veckor. Väntar ju på en operation angående ett bråck jag har, så det är ju en morot till att fortsätta kämpa med vikten. Slut med kolhydrater och sånt igen, hello lifesum;) Finns det någon som vill promenera med mig så hojta till :)

Pratade med S igår också. Chattade med henne på facebook men fick hennes nummer sen och då samlade jag mod till att våga ringa henne. Och det gjorde jag. Minns inte hur länge vi pratade eller så, men jag minns rösten.. *myser* Ofattbart.. Jag skulle vilja ringa henne igen, men jag vet inte om jag vågar.. :'(

Bläckfisken på bilden nedan fick jag idag av Linneá. Mycket söt :) Min lyckoamulett som jag alltid ska bära med mig :) Tack snälla, för denna fina! <3

Ha en bra fortsatt Söndag, så hörs vi igen. På återseende! :)